Åtta månaders ungdomsövervakning. Det blev det straffet i tingsrätten för två 15-åringar, som döms för vapenbrott (nt.se). De ertappades med var sin skarpladdad pistol och var dessutom inblandade i en större vapenhärva, där i sin tur två 20-åringar döms till straff på tre år och sex månader vardera. Med dagens straffpraxis kommer de båda senare att vara ute villkorligt efter drygt två år.
Huruvida detta är avskräckande kan nog var och en själv fundera på. Ungdomsövervakning innebär för övrigt normalt sett inte ens inlåsning, utan elektronisk fotboja och utegångsförbud i hemmet på helger, samt obligatoriska möten med personal ur frivården.
Man förstår tankarna bakom den lagen, som ändå inte är äldre än 2021. Det speglar ytterst en politisk mentalitet med väl tilltagna skygglappar, där ungdomskriminaliteten inte alls tas på det allvar den förtjänar. Den grundläggande uppfattningen är att 15-åringar egentligen inte är några riktiga brottslingar.
I dagens Sverige begår emellertid också unga pojkar (sällan flickor) mycket grova brott. Nyligen uppmärksammades till exempel den 14-åring som först öppnade automateld mot en lägenhet i Stockholm och därefter lätt och ledigt lyckades rymma från det SIS-hem där han var placerad som "straff" för sin ogärning. SIS-hemmet i fråga anskaffade taggtråd, men tog sedermera bort den eftersom flyktande ungdomar kunde riskera att skada sig...
En förutsättning för brottsligheten är förvisso inte bara en våldsam kultur bland vissa ungdomar, utan också tillgång till vapen. Härvidlag råder inga underskott i Sveriges större städer. Bara i år har det till exempel beslagtagits 27 vapen i lokalpolisområde Norrköping. Inte bara pistoler och gamla hagelgevär, utan också moderna automatvapen.
På ett sätt är resultatet en framgång! Det påvisar ett gott polisarbete. Samtidigt är förstås problemet den goda tillgången på billiga vapen – och inte minst nyanskaffningen. Kriminella är vanligtvis inte bara notoriskt dåliga skyttar (de flesta mord sker därför på mycket nära håll), utan också lika usla på vapenvård. Att brottslingar gör sig av med vapen som använts vid mord eller mordförsök är självklart, men även vapen som så att säga inte kommer till användning förfaller snabbt.
Tillförseln är emellertid god. Det påvisar behovet av ännu bättre polisiärt arbete, men också att tullen får utökade befogenheter och förstärkta resurser. Liksom att straffen anpassas till en ny verklighet – och inte bara för vuxna brottslingar. Påföljderna behöver bli långt mer kännbara för ungdomskriminella.