Landsbygdsborna har det inte lätt. Livet på landet är en ständig kamp mot centralisering och en fortsatt avfolkning, där många väljer att flytta in till större orter för jobb eller studier – eller helt enkelt för att det har blivit för svårt att ha ett fungerande liv på landsbygden. Det måste finnas förutsättningar för arbetstillfällen, skolmöjligheter och en hållbar privatekonomi.
Som landsbygdsbo måste det vara svårt att se några större förhoppningar om en ljusare framtid. Den modell regeringen arbetar efter för landsbygden är bidrag efter bidrag och diverse stödsatsningar för att hålla den vid liv, men det är en form av konstgjord andning. Det människorna på landsbygden behöver är inte primärt ekonomiskt stöd utan rimliga förutsättningar för att leva ett självständigt liv.
Om regeringen vill att landsbygden ska leva bör den snarare satsa på goda kommunikationsmedel, fiberutbyggnad – men inte minst ökad frihet. Landsbygden präglas i ordets rätta mening av mångfald och riktade pengapåsar är med andra ord redan på förhand dömt att misslyckas, hur välvilligt det än kan framstå.
Som vanligt ger regeringen med ena handen och tar med den andra. För den som bor långtifrån städerna är bilen helt avgörande. Regeringens årliga uppräkning av drivmedelsskatten är inget annat än ett långsamt försök att kväva kvarlevan på landet. För att inte tala om den väl tilltagna kilometerskatten som kommer att göra transporter – stora som små – ofantligt mycket dyrare. Resultatet kommer bli att de företag och handlare som redan är beroende av långa kostsamma transporter inte kommer få budgeten att gå ihop. Utbudet på landsbygdens butiker blir då både begränsat och dyrare. Nyligen kom dessutom signaler från bostadsminister Peter Eriksson (MP) och Boverket om att vissa vedspisar ska förbjudas och att en skrotningspremie bör införas för att snabba på avskaffandet. Snacka om att attackera en av landsbygden frihetssymboler.
Det var länge sedan Centerpartiets storhetsdagar och maktfaktor som landsbygdens parti. Som ett resultat av urbaniseringen bor idag enligt Statistiska centralbyrån endast omkring 15 procent av svenskarna på landsbygden – resten bor i tätort. Det blir med andra ord för varje dag som går en betydligt mindre opinionsmässig kostnad att bedriva en för landsbygden dålig politik eftersom antalet berörda väljare minskar. Att landsbygdens befolkning är spridd över landet gör heller inte gruppen starkare.
För Miljöpartiet – som i huvudsak är hjärnan bakom den landsbygdsfientliga politiken – är det alltså ingen större risk att ge sig på landsbygden för att plocka gröna politiska poänger. Deras väljare bor till stor del i storstan med god kollektivtrafik och slipper betala för partiets politik.
Klockan tickar och landsbygden avfolkas. Om Miljöpartiets inflytande fortsätter riskerar vi inte endast att ängarna växer igen – utan hela landsbygden.