En del av decemberöverrenskommelsen mellan regeringen Löfven och Alliansen innebär att man parlamentariskt ska utreda ett antal viktiga frågor. Försvarspolitiken manglades fram under våren och energipolitiken har fått en parlamentarisk kommission under energiminister Ibrahim Baylan (S). Denna ska se över energipolitikens inriktning och energiförsörjningen fram till 2050. Ett grannlaga och synnerligen viktigt jobb.
Energifrågan är högaktuell. Fyra av landets tio kärnkraftsreaktorer kommer sannolikt att stängas inom en handfull år. Regeringens kärnkraftsfientliga politik med effektskattehöjningen som grädde på moset har rubbat den marknadsmässiga kalkylen för detta energislag. I kombination med ett för stunden ovanligt lågt energipris och i flera fall behov av omfattande underhållskostnader är besluten att stänga reaktorerna logiskt om än oroande och tragiskt. Sverige närmar sig en situation där en stor del av produktionskapaciteten offras på politikens altare utan att rimliga ersättningssystem finns på plats.
Magnus Thorstensson på branschföreningen Svensk Energi uttryckte sin oro i Sveriges Radio under gårdagen. Thorstensson menar att det måste fattas ett beslut de kommande två-tre åren för att kunna ”rigga för framtiden”.
Tidsaspekten är avgörande. Att bygga nya reaktorer tar 10-15 år. Vanliga kraftvärmetverk går snabbare men tar ändå betydande tid innan de producerar el, vindkraftverken dras ofta med omfattande överklagande och det krävs ett betydande antal för att ersätta den energiproduktion som riskerar att försvinna. Vad som ska ersätta det bortfall som sker bör dock marknaden avgöra. Ingen politiker kan hävda att de vet vilka produktionsmetoder är bäst om 35 år. Dock bör man varken subventionera eller straffbeskatta något energislag.
Hur Sverige hanterar sin energiförsörjning i framtiden har betydelse på ett antal områden. Exempelvis vilka investeringsbeslut kraftföretagen ska fatta i dag. Vilka beslut om framtida anläggningar storkonsumenterna inom basindustrin ska ta i dag. Energikommissionen ska lämna förslag i början av 2017. Frågan är om vi kan vänta så länge.
Det är tyvärr sällan som energiproduktionen kopplas samman med det välstånd Sverige har byggt upp. Basindustrin har förvisso inte lika många anställda som tidigare, men är fortfarande en helt vital del av svensk industri. Rimliga energipriser har gett Sverige en betydande konkurrensfördel gentemot omvärlden. Ska vi ge upp det och tvinga på morgondagens företag ett sämre utgångsläge? Arbetstillfällen och skatteinbetalningar från basindustrin bidrar till vård, skola, omsorg. Dessutom är en egen energiproduktion en säkerhetspolitisk garant för påtryckningar från omvärlden. Kan Sverige producera sin egen energi och i bästa fall exportera till våra grannländer bidrar det till säkerheten. Dessa samband bör vara ledstjärnan för energikommissionens arbete.