Kommunalrådet Reidar Svedahl (L) är sannolikt riktigt stolt över det förslag till ny kärnkraft som klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) presenterade häromveckan. Enligt detsamma skrotas två onödiga begränsningar i dagens lagstiftning: att det bara får finnas högst tio reaktorer i drift och dessutom att nya bara får byggas där det redan finns kärnkraft.
Det är förmodligen det enskilt mest progressiva energibeslutet som tagits sedan den så kallade tankeförbudslagen slopades, det vill säga förbudet mot viss kärnteknisk forskning i Sverige.
Ska vår klimatpolitik långsiktigt fungera, och vårt behov av fossilfri energi även av andra skäl minimeras, kan det behövas tre gånger så mycket kärnkraft redan inom en tjugoårsperiod. Naturligtvis hade den utvecklingen varit lättare att hantera om inte redan hälften av våra ursprungliga reaktorer avvecklats, men nu får vi, som det heter, laga efter läge.
Pourmokhtari vill bygga ut kärnkraften med motsvarande tio konventionella reaktorer. Fast det behöver inte bli så. Det går också att bygga ett större antal mindre så kallade SMR (små modulära reaktorer). Tillsammans med utvecklingen av den fjärde generationens reaktorer, med möjlighet att återvinna gammalt avfall, pågår numera mycket forskning och utvecklingsarbete just vad avser SMR.
För Norrköping är det goda besked. Det finns förutsättningar att bygga både konventionella reaktorer och SMR-reaktorer inom kommunen, men särskilt i det senare fallet ligger vi relativt långt framme. Tidigare i sommar besökte företag inom kärnkraftsbranschen Norrköping för att diskutera möjliga framtida investeringar i relativ närtid. Ett utmärkt initiativ av Svedahl, som dessutom kan glädja sig åt att det (betydligt snabbare) kommer att byggas en batterilagringsplats i kommunen. Det handlar alltså om batterier för lagring av överskottsenergi under effekttoppar, vilket under andra omständigheter faktiskt riskerar att skada energisystemet.
Det senare påvisar visserligen behovet av ett mer robust system i sig, varför vi paradoxalt nog (givet elbristen) bör vara lite försiktiga med fortsatt utbyggnad av vindkraften. Då är kärnkraft lättare att reglera, vilket ministären Kristersson uppenbarligen också insett.
Bara på en punkt förtjänar regeringen kritik. Det kommunala vetot mot uppförande av atomkraft bör kvarstå – och det kommunala vetot mot vindkraft förstärkas. Vi bör slå vakt om det kommunala självstyret och det finns hur som helst tillräckligt många intresserade kommuner i vilket fall som helst. Norrköping är tack och lov en av dem.