I går presenterades regeringens nya bostadspolitik av bostadsminister Mehmet Kaplan (MP). Nej, så var det ju inte. Meningen innehåller två fel: ett stort och ett litet.
Det lilla felet var att Kaplan inte närvarade vid presentationen. Vad detta beror på förblir en gåta och har möjligen en så kallat naturlig förklaring, men tyder åtminstone inte på att bostadsministern anses vara en central aktör – trots att bostadsfrågorna ligger på just hans bord.
Istället presenterades den nya politiken av Stefan Löfven, flankerad av hans finansminister Magdalena Andersson (S) och de båda gröna språkrören. Fast så var det inte heller och det var det stora felet. Det var inte någon ny politik som föreslogs, utan en försiktig ideologisk återställare. Mer subventioner för byggande. Vi har hört det förut.
Regeringen vill bygga en kvarts miljon nya bostäder de närmaste fem åren. I går utlovades 15 000 nya lägenheter per år, med tydligt fastställda maxpriser. Högst 3 600 kronor i månaden för 30 kvadratmeter lägenhet. 3,2 miljarder kronor om året behövs och de ser regeringen lätt och ledigt till att skaka fram genom att lika lätt och ledigt stryka nästan halva Rot-avdraget. Från 50 procent (för renoveringar upp till 100 000 kronor) till knappt 30 procent.
Det är i sig anmärkningsvärt eftersom såväl Löfven som Andersson lovordade Rot-avdraget före höstens maktskifte. Det gav jobb hette det då, nu påstår Andersson att kostnaderna för avdraget plötsligen ökat. Rödgröna löften är uppenbarligen inte mycket värda när valsegern väl bärgats.
Det innebär hur som helst dyrare reparationer för det folkliga Rot-avdraget, som framför allt slår mot låginkomsttagare och pensionärer. Fast också mot byggbolagen, som är djupt kritiska och fruktar att svartjobben inom branschen nu åter kommer att öka.
Det är illa nog i sig, men det blir inte bättre av att pengarna istället alltså går till statlig bostadspolitik, som vi sett så många gånger förr. Vad branschen långsiktigt behöver är större lönsamhet, vilket borde kunna gå att verkställa genom ett successivt införande av marknadshyror. Fast något sådant vill den rödgröna regeringen naturligtvis inte veta av (och inte heller den förra Alliansregeringen, ska tilläggas).
En regering kan göra vilka beställningar som helst, är subventionerna tillräckligt kraftiga kommer de att ge visst resultat. Men det värmer bara för stunden och innebär inte någon långsiktigt hållbar lösning. Att pengarna tas från en produktiv sektor, i syfte att hitta improduktiva lösningar inom en annan är inget annat än dålig resurs-allokering.
Fast det är klart, vill man tillfälligt stimulera marknaden så är det ju en utmärkt idé att halvera Rot-avdraget! Då kommer ju många att snabbt reparera sina hem, innan de nya reglerna hunnit träda i kraft. Därefter kommer arbetstillfällena att sina – och skatteintäkterna med dem. Lite får ju planekonomi kosta!