Det började så bra. Åtta år av emellanåt ganska hårda ömsesidiga omdömen i det offentliga samtalet var bortblåsta. Dessutom var trepartialliansen som presenterades på fredagen inte nödtvungen. Det syntes att Sophia Jarl (M), Eva-Britt Sjöberg (KD) och Reidar Svedahl (L) trivdes tillsammans. Inte bara får Norrköping för första gången på 28 år borgerligt styre igen – Alliansen har dessutom återuppstått.
Eller åtminstone nästan, för ett parti saknades ju. Centerpartiet har valt att – åtminstone tills vidare – stå utanför, vilket är beklagligt men måste respekteras. Däremot gör Christian Widlund (C) fel som motiverar agerandet utifrån åtskild människosyn i umgänget med Sverigedemokraterna. Indirekt (och sannolikt omedvetet) antyder han ju att de andra Allianspartierna inte skulle ta frågan om människosyn på samma allvar. Det är ungefär den tomma argumentation som Annie Lööf körde hela valrörelsen och som gjorde Centern till riksdagsvalets stora förlorare.
Samtidigt riskerar samarbetet med SD långt ifrån att bli det smärtfria maktskifte som fredagens presskonferens med de tre borgerliga partierna gav intryck av. Enligt Jarl var man överens om ett åtgärdspaket tillsammans med Sverigedemokraterna, som ska presenteras på måndag. Överenskommelsen, som alltså bara är känd i sina grova konturer, förefaller både rimlig och måttfull. SD satsar på trygghet, utbildning och frågor om psykisk ohälsa. Vem kan vara emot det?
Därför är det så synd att Christopher Jarnvall (SD) som efter valet gett exemplariska uttryck för en pragmatisk och balanserad hållning till samarbetet med de tre borgerliga partierna, nu försöker utfärda ultimatum på distans (han har tillfälligt flytt Norrköping för bokmässan i Göteborg). "Helt klart är att vi ska en kommunalrådspost" säger Jarnvall. Nej, det är inte alls klart. Även om KD, L och M inte kommit överens om vad de eventuellt ska kalla sitt samarbete, är det hur som helst inte aktuellt med någon kvartett.
Det finns en utomordentlig möjlighet för Sverigedemokraterna i Norrköping att visa både ödmjukhet och konstruktiv samarbetsvilja. Att ställa ultimativa krav riskerar däremot att förstöra allt och dessutom befästa bilden av SD som ett parti det är svårt att samverka med. Det vore onekligen förargligt om maktskiftet i Norrköping riskerar att köra fast, nu när man äntligen lyckats kasta Socialdemokraterna ur sadeln efter så många år.