Under helgen håller FN:s generalförsamling sitt stora jubileumsmöte. Organisationen firar 70 år och över 150 stats- och regeringschefer från de 193 medlemsländerna har stormöte. Bland annat ska generalförsamlingen fastslå 17 nya ”hållbarhetsmål” som ersättning för ”millenniemålen”.
Dessutom ska i stort sett alla stats och regeringschefer hålla egna anförande och det är kanske här som en del nyheter förväntas dyka upp. Vad kommer till exempel Rysslands Vladimir att säga om östra Ukraina där hans ”rebeller” under gårdagen körde ut alla FN -organisationer? Eller om den ryska militära uppbyggnaden i Syrien och en del annat. Vad kommer Kinas Xi Jinping att meddela omvärlden efter den senaste tidens finansiella turbulens i jättelandet. Kommer Angela Merkel att fokusera på flyktingfrågan eller ger hon sig även in på miljöfrågan sett i ljuset av Volkswagen-skandalen. Vad kommer president Barack Obama att säga offentligt och vem träffar han i kulisserna, kanske Kubas Rául Castro eller Irans Hassan Rouhani?
Det är såklart bra och positivt att världens olika ledare kan träffas och utbyta tankar och erfarenheter. Samtidigt uppkommer alltid frågan vad vitsen i slutändan är med FN. 85 000 byråkrater och diplomater med en budget på över 40 miljarder dollar som för stunden tvingas be om mer pengar för att få fram mat och vatten till flyktinglägren vid Syriens gränser. En organisation där Saudiarabien kan bli aktuellt som ordförande för delorganisationen för mänskliga rättigheter. Och då har vi inte ens berört det alltid förlamande säkerhetsrådet vars fem veto-nationer blockerar alla ansatser att göra FN till just det som organisationen skapades för. Behovet av en global, effektiv och kraftfull organisation för att möta allt från konflikter till miljöfrågor och flyktingströmmar har sällan varit större.
FN är beklagansvärt nog såväl föråldrat som förstenat. Utgifterna har fyrdubblats de senaste 20 åren. Förvisso har väldigt mycket positivt hänt världen över, fattigdomen har minskat, spädbarnsdödligheten likaså , allt fler barn går i skolan och antalet konflikter har faktiskt minskat. Dock är det högst oklart om FN bidragit till utvecklingen. Fattigdomsbekämpningen har gått hand i hand med globaliseringen som gett fler länder tillträde på världsmarknaden och har lyft inkomsten för tio- och hundratals miljoner människor.
Flera kloka och viktiga saker kommer säkert att sägas och beslutas under toppmötet i New York. Och i vanlig ordning kommer världsorganisationen att vara precis så bakbunden och handlingsförlamad som vetorätts staterna vill att den ska vara.