Ted Starkås (S) hade knappt hunnit lämna besked om att han, av familjeskäl, skulle lämna kommunalrådsposten i Valdemarsvik, förrän spekulationerna gick i riktning en viss Mattias Geving. Sin relativa ungdom till trots redan en veteran inom kommunalpolitiken, på både det ena och andra sättet.
Geving sågs som något av ett politiskt underbarn när han lyckades erövra makten i vanligtvis pålitligt borgerliga Söderköping 2014. Han drog också igång ett ganska omfattande (och möjligen överambitiöst) investeringsprogram, men lämnade posten redan samma mandatperiod.
Fast snart återkom Geving – fast då som administrativ chef på barn- och utbildningskontoret. Att ett tidigare kommunalråd får en ledande tjänsteammanposition inom samma kommun var minst sagt ovanligt och kanske olämpligt. Men snart nog hade han bytt jobb ytterligare en gång, nu till stabschef på Åtvidabergs kommun.
Och nu ska han alltså bli kommunalråd igen, fast i Valdemarsvik. Det är väl nära nog unikt det med.
Fast tjänsten är bara på halvtid och delas med Nhela Ali. Det är också, ovanpå allting annat, tämligen unikt. Geving blir visserligen ordförande för kommunstyrelsen, men man kan ju fundera på varför Socialdemokraterna valde denna något udda lösning. Kollektivt ledarskap kan lätt leda till oklara ansvarsförhållanden. Valdemarsviks kommun står inför ekonomiska utmaningar som i värsta fall kan kräva mycket tuffa besparingar. Geving måste förklara hur han ska hantera dessa problem, för det inte som i Söderköping där det ekonomiska bordet stod dukat.
Ali måste också svara för sig. Först och främst om hon fortfarande är kommunist! Inför kommunalvalet svarade Ali i NT 25/8 2018 på frågan om hon kallar sig kommunist att "jag gör inte det eftersom det har en dålig klang och jag är med i det socialdemokratiska partiet, men jag skulle egentligen kunna göra det". Apropå frågan hur hon resonerade kring kommunismens brott hävdade Ali att "jag tror inte det har med ideologi att göra, utan det är makt som korrumperar".
Man ska inte stirra sig blind på politiska etiketter och nu föreligger dessutom delvis en ny situation. Men skulle kommunalrådet fortfarande ge uttryck för en lika svajig syn på kommunismen, vore det anmärkningsvärt.