Ännu en handgranat har exploderat i Malmö. Bara i år rör det sig om ett tjugotal sprängdåd och just handgranater har blivit våldsverkarnas nya favoritvapen.
Det ställer till det för våra makthavare. Nu går det inte längre att föreslå praktiskt meningslösa åtgärder som strängare vapenlagar – handgranater är ju redan förbjudna att både inneha och använda! Det är inte allt för ofta handgranater förekommer i sportskyttesammanhang eller under älgjakten...
I själva verket kommer handgranaterna, liksom de flesta illegala vapen, från Balkan. Importen har ökat kraftigt på senare år och det kan inte bara skyllas på undermålig tull (den har verkat under liknande villkor länge), även om gränskontrollerna förvisso skulle må bra av att skärpas. Istället duger det faktiskt att se våldet som en generationsfråga.
Det är generationen som växt upp i Rosengård och andra problemområden som nu börjat ta för sig i gängkriminalitetens storstäder. Det gäller att bygga upp vad som ibland kallas skrämselkapital, ett rykte om att vara både våldsam och hänsynslös.
Det började med barn och ungdomar som kastade sten på polis, brandkår och ambulanser – en situation som för övrigt inte upphört. I en artikel i Forskning & Framsteg 11/5 beskrivs en situation där ambulanspersonal begärt militär skyddsutrustning och poliser inte vågar förfölja bilar i vissa områden. Polisforskaren Amir Rostami talar om ett ”kulturellt, etniskt och normativt utanförskap”.
Medier och makthavare har länge blundat för utvecklingen. Dels ger det inga stora rubriker längre, dels drabbas inte vad många skulle kalla ”vanliga svenskar” (i praktiken medelklassen) och dels riskerar den som rotar i problemen snart att tangera konsekvenserna av en misslyckad invandrings- och integrationspolitik. Ingen vill riskera att anklagas för att fiska i grumliga vatten, så eventuella lösningar brukar inskränka sig till milda förhoppningar om minskade klyftor och multikulturellt samförstånd eller dylikt – vilket i praktisk politik inte betyder så mycket.
Vad som nu hänt är emellertid att förortsgängen så att säga växt sig myndiga och, likt en gång den amerikanska maffian, börjar propsa på inflytande utanför sina basområden. Förr eller senare kommer just ”vanliga svenskar” att drabbas och då blir det ett fasligt liv. Fast det är så dags.