Manipulation kan vara utstuderad. Ett gott exempel gav ingen mindre än Rysslands ambassadör, Viktor Tatarintsev, exempel på häromdagen, utfrågad på ett evenemang arrangerat av Svenska Dagbladet. ”Vad fan gjorde svenska plan vid ryska gränsen?” undrade han till exempel med spelad upprördhet!
Att Tatarintsev egentligen talar ganska dålig svenska gjorde inte saken sämre. Det gjorde hela intervjun smålustig – och därmed ofarlig. Ambassadören framstod som en vanlig fryntlig ryss. Inte blev det sämre när han, teatraliskt generad, påpekade att när U 137 gick på grund i den svenska skärgården 1981 berodde det på att besättningen druckit för mycket vodka...
Vad ambassadören i själva verket gjorde var att skickligt blanda bort korten. Frågor om rysk påverkan på val i Montenegro och Moldavien visste han inget om, han arbetar ju i Sverige! Däremot tyckte han alltså att svenskt stridsflyg uppträder aggressivt och att svenska politiker och tjänstemän över huvud taget inte vill diskutera med sina ryska kollegor. Ena studen vill han bara prata, i nästa tittar ändå bockfoten fram – när svenskt Nato-medlemskap kommer på tal – och kyliga vindar från förr plötsligt sveper genom tältet i Almedalen.
Alla går emellertid inte på varken hot eller bluff. På ett försvarsseminarium på Försvarspolitisk arena i går onsdag, konstaterade följaktligen försvarsminister Peter Hultqvist (S) att svenskt flyg har lika stor rätt som någon annan att befinna sig i internationellt luftrum. Ryskt stridsflyg uppträder däremot ofta aggressivt.
Inte bara stolarna, utan också de flesta ståplatser var förstås upptagna under det seminariet och så är det ofta när försvarspolitik diskuteras i Almedalen. Försvarsfrågorna väcker helt enkelt stort intresse, programmet är digert och det anmärkningsvärt nog ofta istället partiledarna som nästan tycks undvika frågorna. Möjligen ändå begripligt eftersom rustningsbehovet är så stort. På ett seminarium med företrädare från Kungliga Krigsvetenskapsakademien konstaterades till exempel behovet av en rask fördubbling av försvarsanslagen, till över 80 miljarder kronor årligen.
Samtidigt kan förstås ofinansierade upprustningskrav leda fel. Tillfrågad av NT:s ledarsida ansåg till exempel den tidigare moderate försvarsministern Mikael Odenberg att Hultqvist faktiskt haft en poäng när han varnat för ”anslagsbingo”. Och då ska man ändå veta att Odenberg själv kräver en både snabb och kraftfull upprustning.
Behoven är nog så stora. Som Odenberg själv påpekade är det till exempel anmärkningsvärt att våra korvetter fortfarande saknar effektivt luftvärn, en brist som varit känd i åratal.
Andra har just ingenting. På ett seminarium, om Sveriges civila beredskap, bekräftades följaktligen att något civilförsvar i praktiken inte längre existerar.