Under politikerveckan i Almedalen är det inte alla som dricker rosé i mysiga trädgårdar. En del har annat för sig, och ytterligare andra står i stället i nykterhetsrörelsens tält, smuttar på alkoholfria drinkar och funderar över hur de bäst ska kunna beröva oss andra möjligheten att dricka rosé.
På onsdagen bjöd nykterhetsförbundet IOGT-NTO in till ett seminarium om alkoholreklam och ”alkoholnormen”. Tydligen skapar alkoholreklam en norm som tvingar oss att dricka alkohol, ungefär på samma sätt som när tandkrämsreklam tvingar oss stackars viljelösa konsumenter att borsta tänderna – något vi förstås aldrig hade kommit på tanken att göra annars.
Folkhälsominister Gabriel Wikström (S) var givetvis på plats för att (stående) dela med sig av sin syn på saken. I ett utslag av mörk ironi blev han kritiserad för att vara för liberal i sin attityd till alkohol, genom att exempelvis tillåta kommersiella TV-kanaler att sända alkoholreklam i Sverige från andra länder. Till sitt försvar hävdade han att juridiken är i vägen för hans mål.
Det är vanligt att politiker känner sig begränsade av juridiken. Faktum är att det är just vad juridiken ofta är till för: Att skydda oss alla från enskilda politikers ambitioner. ”Vi kommer aldrig att kunna hindra maktmissbruk, om vi inte är redo att inskränka makten på ett sätt som också kan hindra att den utnyttjas för önskvärda ändamål”, som ekonomen och Nobelpristagaren Friedrich Hayek skrev.
Många betraktar säkert en minskad alkoholkonsumtion som önskvärd. Somliga eftersträvar det på ett sunt sätt, genom att sprida information eller dela ut välkylda vattenflaskor utanför rosémingel. Men så finns de som lockas av politiska maktmedel. Ofta har de helt enkelt ett enda mål för ögonen, och inser inte att de förbud och tvång de försöker införa gör det möjligt för andra att införa ännu värre förbud och tvång.
Det är vanligt att varna för det sluttande planet. Tar man ett första steg över en viss gräns så riskerar man inte bara att inte kunna kliva tillbaka, utan att halka utför. Vad som börjar som ett enda välmenande förbud riskerar att sluta i ett ofritt samhälle.
I Sveriges fall är det ganska meningslöst att varna för det sluttande planet. Vi är sedan länge en bra bit ut på det. Men det innebär inte att vi borde acceptera rörelsen mot allt fler inskränkningar av våra fri- och rättigheter. Ett hinder för att sända alkoholreklam i TV öppnar portarna för att inskränka den kommersiella yttrandefriheten. De neutrala tobaksförpackningar som Wikström vill införa är en inkörsport till ännu större begränsningar av äganderätt till varumärken. Förbudet mot mentolcigaretter som han var med och drev igenom möjliggör förbud av mängder av olika produkter.
Juridiken finns till för att förhindra den sortens utförsbacke, och det borde vi vara tacksamma för. Friheten att själv välja om man vill dricka rosé, den alkoholfria Almedalsdrinken eller en klunk Östgöta sädesbrännvin är en del i den mycket större friheten att välja. Den får vi inte kompromissa med.