Under Folk och försvars rikskonferens i Sälen förklarade försvarsminister Peter Hultqvist (S) att han minsann inte ville delta i någon offentlig auktion om ökade försvarsanslag. Mer pengar till försvaret blir det inte, först ska gällande försvarsbeslut verkställas. Sedan får vi se.
Samtidigt presenterar Stefan Löfven en bred säkerhetspolitisk strategi för Sverige och välkomnar nya försvarspolitiska samtal över blockgränsen. Det kan till och med bli mer pengar till försvaret. Kanske.
Eller rättare sagt nej, fast det säger inte Löfven öppet. Och om Hultqvist känner sig överkörd beror det inte på statsministern vill ge försvaret mer pengar, utan snarare på att försvarsministern vet att så mycket är spel för gallerierna – där han tvingas medverka i en föga lustig roll. Personligen har Hultqvist gett ett habilt intryck, han vet sannolikt mycket väl att försvaret är underfinansierat. Men han har finansminister Magdalena Andersson (S) mot sig, liksom delar av partietablissemanget (dock inte många gräsrötter) och framför allt de farliga nedrustningsvännerna inom Miljöpartiet. Och han vet att Löfven bluffar.
Statsministern är inte längre helt ny på sin post och är det något vi redan hunnit lära oss, är det att han gärna skjuter besvärliga frågor framför sig så långt det bara går. Migrationskollapsen är väl det främsta exemplet, där krävdes öppet haveri innan Rosenbad reagerade. Löfven har emellertid inte lärt sig mycket.
Men försvarsfrågorna har faktiskt gått hans väg. Till ett relativt lågt pris har han tidigare lyckats binda upp Alliansen (och spräcka densamma efter att Folkpartiet/Liberalerna hoppade av). Nu försöker statsministern göra om tricket en gång till.
Hans så kallade säkerhetsstrategi, som förberetts under många år, är emellertid inte mycket annat än en uppräkning möjliga problem. Militära hot och terrorism, global uppvärmning och sämre folkhälsa – det finns mycket att ligga sömnlös över! Men Löfven sover nog ganska gott om nätterna, han verkar inte överdrivet orolig. Nu gäller det bara att desarmera försvarsfrågan än en gång. Kanske kan det behövas några hundra miljoner i omfördelning. Detta i en situation där försvaret långsiktigt skulle behöva en fördubblad budget bara för att nå upp till motsvarande Nato-standard.
Förhoppningsvis går de borgerliga partierna inte på bluffen. Liberalerna står redan utanför och kräver 28 miljarder kronor extra till 2020 i ett mycket ambitiöst och vällovligt förslag. Inom den övriga Alliansen har det tidigare försvarsvänliga Moderaterna efter stor vånda gått ut med krav på anslagsökningar på 8,5 miljarder, vilket rimligtvis stöds av Centerpartiet och Kristdemokraterna. Om de borgerliga partierna menar allvar med sina utspel måste de inse att regeringen aldrig kan tänka sig att ens närma sig de mer försvarsvänliga förslagen.
Samtidigt – medan bilderna av etablissemangets frotterande i Sälen kablas ut – bidar Jimmie Åkesson sin tid. Sverigedemokraterna uppfattas enligt opinionsundersökningar av många redan som det mest försvarsvänliga partiet och SD kräver till och med mer än Liberalerna. Undantaget Nato-medlemskap, skulle Sverigedemokraterna sannolikt stödja vilka seriösa upprustningsförslag som helst. Om då Alliansen i allmänhet, och Moderaterna i synnerhet, skulle komma överens med ministären om Löfven om blott mindre budgetförstärkningar vore det närmast att be många av de egna väljarna att rösta SD nästa år.