Vissa ämnen är lämpliga att undvika om ett middagssamtal ska riskminimeras. Att diskutera politik eller religion kan få den trevligaste av konversationer att bli hätska. En tillsynes säker väg förbi alla sociala klavertramp kan vara att prata om maten på bordet. Men även det kan visa sig ödesdigert.
Särskilt de senaste två åren har den gamla infekterade diskussionen om ifall jordbruket ska vara kretsloppsbaserat ekologiskt eller konventionellt med konstgödsel blossat upp igen. Gamla konfliktlinjer spökar trots att en tredje väg utan tydlig avgränsning mellan kretsloppet och konstgödseln allt oftare nämns som en framtida möjlighet för jordbruket.
Tendensen är att såväl forskare som producenter och tyckare faller in i de inkörda hjulspåren – för eller emot det ena sättet att odla mat. Även om de i grunden vill samma sak, att jordbruket ska minska miljöpåverkan och bli mer effektivt för att möta det växande livsmedelsbehovet.
Att även forskarna aktivt bidrar till låsningen beror delvis på att universiteten har byggt in konfliktlinjerna. Det är resultatet av att politiker fördelar pengar till forskningen ur ett ideologiskt perspektiv. När forskningsmedel öronmärks för eko-odling måste lösningarna passa inom de ramarna, även om det finns bättre lösningar för miljön utanför den boxen. Situationen leder till att lösningar som tar det bästa av båda världar uteblir.
Konflikten förlamar den livsmedelsproducerande sektorn och resulterar i att maten på tallriken inte produceras lika miljöeffektivt som det är möjligt.
Nyligen föreslog professorn emeritus i teoretisk ekologi Torbjörn Fagerström och docenten i växtfysiologi Jens Sundström (DN 16/7) att de statliga subventionerna till det ekologiska jordbruket ska fasas ut. I stället vill de se en ny vetenskapsbaserad miljömärkning för jordbruksprodukter. Reaktionerna blev de sedvanliga rastningarna av ekologiska och konventionella käpphästar.
När det gäller något så handfast som mat känns det lustigt att debattera debatten och etiketter – en potatis är ju en potatis oavsett vad tidnigarnas debattsidor eller detaljhandelns klistermärken säger. Men om jordbruket ska vara redo att möta framtidens allvarliga utmaningar kring livsmedelsförsörjning och miljö bör näringen samla sig.
Ska en ändring ske måste förmodligen politiker sluta att gynna ekologisk odling, men alternativet till det bör då inte vara konventionell odling. I stället behövs en livsmedelsproduktion med en ny okontroversiell etikett. Problemet är dock att så länge forskning och utveckling sker med tydliga gränser mellan eko och konventionellt går det inte att ta fram ett okontroversiellt innehåll. De lösningar som nu går att frambringa är redan kategoriserat inom existerande ramar när de lämmar institutionerna.
Förslaget om en vetenskapsbaserad miljömärkning är bra, men den behöver fyllas med innehåll som lever upp till namnet.