Sverige kommer att behöva betala mer pengar till EU, efter att Storbritannien har lämnat unionen. Och pengar finns – i biståndsbudgeten.
Att ta pengar från biståndsbudgeten är samtidigt kontroversiellt. Men när biståndet har blivit så stort att det är svårt att hantera och kontrollera bör det vara möjligt att omfördela en del pengar till EU.
Att de flesta partier – utom Liberalerna – kräver en krympt EU-budget bör snarare ses som ett förhandlingsbud än ett löfte. Särskilt när det från samma partier höjs krav på att EU ska flytta fram positionerna på en rad områden blir det svårt att minska budgeten de närmaste åren.
Det finns inte heller någon mirakelformel för att dra ner EU:s budget. En del verkar leva i föreställningen att det skulle vara möjligt att kapa EU:s jordbruks- och regionalstöd för att spara in pengar den vägen. Kraftigt minskade stöd till jordbruket skulle dock kunna leda till massiv utslagning av svenska jordbruk och social oro i flera europeiska länder. Risken finns att neddragningar i EU-budgeten tvingar fram ökade nationella stöd som kompensation.
I många medlemsländer syftar jordbruksstöden främst till att säkra försörjningen för ekonomiskt svaga grupper som lever på och av små ålderdomliga jordbruk. Regionalstöden har en liknande effekt, då stöden ska bidra till en positiv ekonomisk utveckling i några av EU:s mest missgynnade regioner. Stöden är bistånd i en europeisk verklighet.
Frågan inför EU-valet borde vara varifrån det ökade svenska tillskottet till EU-budgeten ska tas. En möjlighet är att plocka en del från biståndsbudgeten.
Eftersom Sverige länge har haft högt satta mål kring bistånd har den budgeten växt allt mer, i takt med att den svenska ekonomin har gått bra. Beloppen har till och med blivit så pass stora att biståndsmyndigheten Sida saknar kapacitet att hantera dem, enligt erfarna biståndsexperter (SVT, 27/6 2018). Som en konsekvens av det skänks sedan länge en stor del av pengarna till FN, inte sällan utan specificering av vad medlen ska gå till.
Enligt regeringskansliet bidrog Sverige enbart genom Sida med 6,2 miljarder kronor till FN-systemet år 2017. Och för perioden 2016–2018 står Sveriges för omkring en procent av FN:s reguljära budget.
För några år sedan skrev Jenny Nordberg i Svenska Dagbladet (19/11 2013) om att Sverige ses som FN:s jultomte: ”Det brukar dessutom bli en extra bonus just runt jul, när UD panikskickar miljarderna som blivit över i biståndsbudgeten rakt in i detta FN:s svarta hål. Det gör också att det blir i princip helt omöjligt att få reda på vart pengarna går. Men FN har mer än åttio tusen anställda, och alla jag någonsin träffat tycker att de vunnit högsta vinsten.”
I stället för att panikskicka allt mer pengar till FN kan en del omfördelas till EU, som för övrigt är en stor givare av humanitärt bistånd i världen och garanten för stabilitet i Europa.