Skjut inte på pianisten inom försvarspolitiken

Micael Bydén försöker bara gilla läget och pengarna räcker inte till allt.

Överbefälhavare Micael Bydén.

Överbefälhavare Micael Bydén.

Foto: Anders Wiklund/TT

Ledare2023-11-15 05:00
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.

Nyligen presenterade Micael Bydén "ÖB:s militära råd". Ett underlag inför nästa års försvarsbeslut. Det låter lite torrt. Fast varje sida tycks vara beströdd med eldfarligt krut.

Sålunda har framför allt försvarsutskottets ordförande Peter Hultqvist (S) varit ute och kritiserat överbefälhavarens slutsatser och till råga på allt fått visst stöd på borgerligt håll. Hultqvist menar rentav att Bydén bryter mot order genom att föreslå en senareläggning av två brigader, när armén ska rustas upp. Tyngdpunkten ligger istället på flyg och flotta, men framför allt snabbt tillgängliga förband. I klartext fler yrkessoldater, men en långsammare utbyggnad av den nygamla värnplikten.

Hultqvist tror sig då veta att uthållighet är viktigare och hänvisar inte utan poäng till det pågående kriget i Ukraina. Däremot säger han inte vad som borde stryka på foten istället. Och framför allt kan man fråga sig om det är så enkelt.

Vad ÖB har gjort är nämligen en avvägning både med avsikt av den militärmateriella hjälp vi – på goda grunder – skänkt till Ukraina och med avsikt på det kommande Nato-medlemskapet. Det senare innebär förstärkt säkerhet, men också nya utmaningar. Sveriges får helt enkelt en annan roll i det geopolitiska landskapet.

Istället för att som under det kalla kriget ha varit en frontstat mellan öst och väst blir vi nu ett uppmarschområde för Nato-styrkor vid försvaret av i första hand Finland, Nordnorge och de baltiska nationerna. Självklart också med uppgift att särskilt försvara Gotland och tillsammans med Danmark kunna vrida om nyckeln i Öresundslåset.

Det är bra att Hultqvist och andra drar lärdomar av kriget i Ukraina! Fast det är inte förutsättningarna för skyttegravskrig som i första hand bör styra de militärpolitiska avgörandena. Fronten i vår del av Europa kommer, om det värsta händer, att se ganska annorlunda ut.

undefined
Medlemskap i Nato innebär utökad samarbete med andra länder. På bilden ÖB och deltagare från Polen och USA under Aurora 23.

Att Hultqvist under tiden som försvarsminister motsatte sig Nato-medlemskap i det längsta kan däremot spela in för hans resonemang. Enkelt uttryckt – om vi nu ändå tvunget ska gå med bör vi så att säga göra det så lite som möjligt. Då blir samarbetet med andra Nato-länder mindre viktigt, liksom försvarsalliansens övergripande målsättningar.

Försvarsminister Pål Jonson (M) lyssnar istället på ÖB och konstaterar också att denne har rätt på helt andra områden. Till exempel måste det civila järnvägsnätet rustas upp av militära skäl.

Visst kan man ha olika åsikter om ÖB:s bedömningar, men i grund och botten handlar det om rimliga prioriteringar givet alltför svag finansiering. Vill vi ha mer måste vi också förstärka tilldelningen i budget. Och det är förstås där skon egentligen klämmer.