Det är bra sorgligt att det ska behövas ett storkrig i Europa innan våra folkvalda makthavare vaknar, åtminstone de som sitter i regeringen. Hastigt, men mindre lustigt, har alla varningar om ett underrustat svenskt försvar visat sig alldeles för berättigade. Till och med en tidigare så motvillig Magdalena Andersson (då främst i rollen som finansminister) tvingas inse behovet av resurstillskott.
Exakt hur stora dessa tillskott blir återstår dock att se. Likaledes exakt vilka resursförstärkningar ÖB vill se. Och det finns också risk för att en del glöms bort.
Under åren då territorialförsvaret förpassades till historieböckerna, var det Hemvärnet som fick svara för lokalförsvaret i Sverige. Det gick bättre än man kan tro, även om HV (tack och lov) aldrig provades under skarpa omständigheter. HV har moderniserats, föryngrats och tillförts såväl ny som något tyngre utrustning. Med 22.000 soldater utgör man faktiskt stommen i Försvarsmakten.
Hemvärnet är kostnadseffektivt och personalen har god lokalkännedom. Dessutom har HV:s uppgifter successivt breddats. Numera skall man inte bara sköta ytövervakning, utan också kunna störa en fiende. Det skulle till och med kunna vara fråga om eldöverfall på till exempel försörjningsleder.
Just den rollen har ofta fallit på de lättare förbandens roll i det pågående kriget i Ukraina. Resultatet är imponerande. Genom att slå ut till exempel bränsletransporter lamslås fiendens rörelseförmåga.
Samtidigt har bevakningsuppgifterna i städerna också fungerat bra även mot vältränade specialförband. Ofta har dessa funktioner skötts av reservister och Nationalgardet, vilket med lite god vilja skulle kunna säga motsvara Hemvärnet i Sverige.
Nu tvingas man emellertid också beväpna civilister med varierande förkunskaper och under något osäkra ledningsförhållanden. Det kan fungera bra – eller inte alls. Framför allt är det en påminnelse om behovet av en bred organisation redan i fredstid. Nationalgardet har härvidlag aldrig riktigt funnit sin givna roll som lätt infanteri och dessutom i betydande utsträckning byggt på självrekryterande frikårer.
I Sverige finns alltså redan Hemvärnet och just nu söker sig rekordmånga till denna frivilligorganisation – som det ju faktiskt är fråga om. Så många som möjligt bör erbjudas medlemskap och dessutom får HV inte glömmas bort i de kommande upprustningssamtalen. Genom en förnyad satsning på Hemvärnet finns goda möjligheter att till ett relativt lågt pris mycket snabbt bygga upp allt effektivare lokalförsvarsförband över hela landet.