Vi har alla sett bilderna från första världskriget, hur soldater rusar upp ur skyttegravarna, rakt mot de tyska kulsprutorna. Men 1917 hade de franska soldaterna fått nog och revolterade. Väl att lägga märke till – det var inte fråga om att desertera. Soldaterna försvarade sig mot tyska angrepp, men de vägrade nya idiotiska anfall.
Man kan fråga sig vad detta har med coronakrisen att göra. Mer än man kan tro. För som det går att läsa på nt.se aviserar Region Östergötland nya direktiv för sjukvårdsmateriel. Kraven sänks. Redan gäller i vissa fall kortärmat och enkelt plastförkläde. Nu kan det snart vara slut med munskydd också.
Östergötland är inte den enda region som har börjat sänka kraven, men få vill erkänna varför. Statsepidemiologen Anders Tegnell på Folkhälsomyndigheten har tidigare hävdat behovet att till varje pris skydda vårdpersonalen. Men nu ändrar han sig (vilket förvisso hänt flera gånger förut) och hänvisar till WHO:s nya riktlinjer.
Tro det! Vi andra noterar hur Sydkorea och andra länder som framgångsrikt bekämpat covid-19 också upprätthållit en mycket hög säkerhetsnivå.
I Östergötland motiverar verksamhetschefen på smittskyddsenheten Britt Åkerlind de nya rekommendationerna med lika skandalösa som trots allt ärliga argument: "Om munskydden är slut på marknaden så har vi inte mycket att välja på." Och uppger uppgivet att "om hela befolkningen blir smittad hemma, via affärer som vi ändå försöker bromsa genom att jobba hemma och stänga gymnasieskolor, då är det rent teoretiskt nästan ingen idé att ha något skydd i vården heller"!
Att tvinga vårdpersonal att strunta i munskydden vid vård av coronapatienter är emellertid lika illa som att skicka ut soldater i krig utan hjälm. Oacceptabelt.
I skrivande stund har facebookgruppen "vägrasänkahygienkraven Covid-19 närmare 40.000 medlemmar. I stor utsträckning de verkliga experterna, sjukvårdspersonalen som möter coronapatienterna öga mot öga och hand i hand. De vill inget annat än att göra sin plikt, men protesterar mot hur politiska makthavare och myndigheter inte anstränger sig mer för att ge dem adekvat skyddsmateriel. Framför allt vägrar de gå med på sänkta krav.
Som det går att läsa på svd.se finns det skyddsmateriel på marknaden, men kostnader och logistikproblem (och sannolikt Socialstyrelsens tröghet) försvårar arbetet. Under alla omständigheter är det oacceptabelt att vårdpersonal utsätter sig för orimliga risker. Ibland är det, precis som 1917, rätt att höja rösten och revoltera.