Integrationsfrågan fortsätter att engagera Göran Hägglund. Under gårdagen publicerades en andra debattartikel i frågan i Dagens Nyheter. Hägglund föreslår den här gången att man via ekonomiska styrmedel, indraget boendestöd (ebo), till de som väljer boendekommun själva. Asylsökande väljer ofta boendekommuner och boendelösningar som motverkar integration,skapar trångboddhet och förstärker utanförskap enlig Hägglund. Likaså vill den tidigare socialministern att det ska bli enklare att bygga upp tillfälliga boenden. Modulhus som det kallas, baracker i folkmun, på de platser där behoven är störst. Hägglund får på slutet även med behovet av bättre och välfungerade kommunikationer för att skynda på integrationen.
Hägglund har onekligen tagit en politisk risk när han gett sig in i den integrationspolitiska diskussionen. En debatt som ofta snabbt hamnar i låga försök att sätta diverse mindre smickrande etiketter på de som har en avvikande uppfattning. Allt för sällan är det sakfrågan och dess eventuella spörsmål som hamnar i fokus. Denna politiska risk Hägglund tar vägs mot den potentiella ”vinsten”.
Det finns givetvis en ambition från Hägglunds och Kristdemokraternas sida att locka fler och nya väljare. Det ligger i varje partis grundläggande natur att vilja växa och för ett parti som oftast dansar kring fyraprocentsspärren är det kanske extra viktigt. Partiet har sedan 2012 haft en oblyg ambition att låna/sno/övertyga missnöjda moderatväljare på högerkanten. Vilket den dåvarande nymoderata partiledningen inte hade något emot, Moderaterna var inriktad på alla mittenväljarna de skulle ta från vänsterblocket.
Hägglund kommer och har redan beskyllts för att ha allehanda dolda motiv när han vill diskutera integrationsfrågan. Det började redan när han föreslog att dagens system med permanenta uppehållstillstånd skulle bytas mot tillfälliga, snabbare hantering av asylsökande från ”säkra” länder samt minskad etableringsersättning i utbyte mot lägre skatt. Lyckligtvis har Hägglund inte avskräckts. Debatten måste kunna föras och rimligen måste det finnas ett utrymme mellan de två ytterpunkter (SD och MP) som i dag definierar den politiska hållningen. De förslag som KD hittills presenterat är en blandning av morötter och piskor. Syftet är en snabbare beslutsprocess, effektivare integration samtidigt som den grundläggande humaniteten och öppenheten ska bestå.
Sverige ska fortsätta vara ett land där människor som flyr för sina liv kan få skydd. Samtidigt måste det finnas utrymme att diskutera och debattera frågan om hur detta ska genomföras, finansieras och hanteras utan att debatten spårar ur. Att Göran Hägglund utifrån en humanistisk övertygelse och bas ger sig in i debatten är välkommet. Fler partiledare borde följa efter.