Det säger något om det allmänna opinionsläget just nu, att många drar en lättnadens suck när Sverigedemokraterna ”bara” får 17,7 procent i Sifos opinionsundersökning. Jämfört med riksdagsvalet blir ändå två trender tydliga.
Den ena är förstås att Sverigedemokraterna fortsätter att gå som tåget. Även i ”dåliga” väljabarometrar (som Sifos senaste gallup) noterar SD ett resultat långt bättre än valresultatet.
Den andra trenden är att Socialdemokraterna backar påtagligt. Valresultatet var ju i själva verket ett av de sämsta någonsin och kräftgången fortgår (27 procent enligt Sifo).
I grova drag motsvarar Sverigedemokraternas framgång Socialdemokraternas motgång. Moderaterna däremot håller i stort sett ställningarna efter det (visserligen relativt dåliga) valresultatet.
Fast är det verkligen så enkelt?
Enligt Toivo Sjörén på Sifo är det i själva verket M som gjort de största förlusterna till SD – men samtidigt fått påfyllning av missnöjda socialdemokrater. Samtidigt har Sverigedemokraterna gjort stora inbrytningar bland traditionella LO-väljare, vilket tyder på att det också finns många väljare som går direkt från SAP till SD. Tillsammans med de stora variationerna i många opinionsundersökningar påvisar det en opinion i rörelse, med många osäkra väljare. Uppenbarligen är det också så att det inte är lika tabu att rösta med Sverigedemokraterna som tidigare.
I detta läge ska regeringen i dag presentera en rödgrön budget, som i själva verket är en traditionell vänsterbudget. En försiktig återgång från arbetslinjen till bidragslinjen, tillsammans med ganska stora skattehöjningar och milda förhoppningar om att Sverige om några år ska ha EU:s lägsta arbetslöshet – trots att lite talar för en sådan utveckling.
Stefan Löfven förefaller döv för den kritik som yppats mot honom, samtidigt som han visat måttligt intresse att hitta breda lösningar över blockgränsen. Istället lever han högt på decemberöverenskommelsen (DÖ), som om densamma är huggen i granit. Men på borgerlig sida knorras det. Låt vara att mycket av den interna kritiken mot DÖ inom exempelvis Moderaterna bygger på orealistiska förhoppningar, men det kan ändå inte uteslutas att överenskommelsen av en eller annan orsak brakar samman redan under innevarande mandatperiod. I det läget hade det varit klokt av statsministern att agera något mindre provokativt mot de borgerliga väljarna, fast kanske inbillar han sig att Socialdemokraterna fortfarande är ett 45 procentsparti?