Hatbrott kan vara allt från en symbol sprayad på någons ytterdörr till ett mord. Kategorin definieras av motivet, inte vilken sorts kriminell handling det ger upphov till. Dessa brott ökar lavinartat. Fram till förra året anmäldes ungefär 5 500 hatbrott per år; 2014 anmäldes hela 6 269.
Allra mest frapperande är dock siffrorna för religiöst betingade hatbrott. De antisemitiska har ökat med 38 procent på bara ett år. De islamofobiska brotten har ökat med hela 50 procent och de kristofobiska – en kategori som hittills fått föga uppmärksamhet – med skrämmande 75 procent. En sådan aggressiv ökning får alla varningsklockor att börja ringa.
Ändå bekräftar siffrorna bara vad den med fingret på debattklimatet redan kunnat känna av. Det har blivit hätskare. När Uppdrag gransknings reporter med kippa och davidsstjärna gav sig ut på Malmös gator attackerades han både verbalt och fysiskt. Då gnistorna började flyga tätare i Israel-Palestina-konflikten tände de aggressiva känslor ända här borta i Sverige. Tonen mot tiggare på diverse debattforum är ytterst otrevlig. Uttalanden från en grupp miljöpartistiska kandidater i fjolårets kommunval var rent frånstötande antisemitiska.
Nästan hälften av de anmälda brotten, 43 procent, utgör olaga hot och ofredande. Det kan låta missledande milt, men omfattar mordhot och stenkastning. Därutöver utgörs 15 procent av rena våldsbrott: misshandel, dråp och mord. Elva procent är skadegörelse och klotter.
Även de främlingsfientliga och rasistiska hatbrotten, som ännu är i majoritet, ökar med ungefär en tiondel. En bild tonar fram av ett samhälle med ökande spänningar – men vad kan man göra åt det?
Ofta hörs lösryckta fraser om att ”förändra inställningar” och ”jobba med attityder” obestämt sväva förbi i debatter och texter. I själva verket är det dock svårt på gränsen till omöjligt att omvandla hatiska attityder. Flera ideella projekt skapar positiva förändringar, men de är tyvärr en droppe i havet. De mest inbitna antisemiterna, islamofoberna, kristofoberna och rasisterna låter sig inte ändras med så mjuka medel.
Glädjande nog behöver attityderna inte förändras för att komma till rätta med hatbrottsvågen. Även om brotten är ett symtom och inte en orsak, kommer samhället i detta fall långt med att behandla symtomen. Och brott behandlas givetvis med straff.
Vad vi behöver är, med andra ord, en tuffare och mer effektiv rättvisa. Tidigare i år (4/3) rapporterade SVT att en försvinnande liten andel av de misstänkta hatbrotten leder till fällande dom. Av de 188 anmälningar som polisen fick in de tre första veckorna 2013 lades åtta av tio hastigt ner. Endast 21 av brotten ledde till åtal, och av dem återfanns hatbrottsmotivet endast i fyra. Tre av de ursprungliga 188 anmälningarna ledde till fällande dom för hatbrott.
Tillsammans med Brottsförebyggande rådets rapport skickar detta en alltför tydlig signal att hatbrott är någonting man egentligen kommer undan med. Det är oacceptabelt. Sverige behöver tuffare tag mot dem som angriper människor på grund av deras etnicitet, religion eller sexuella läggning.