Det är nu ungefär ett år sedan den dåvarande försvarsberedningen lämnade över frukterna av sitt långa och trägna arbete till riksdagen och regeringen. Det blev ett fall framåt, lite mer pengar (10,6 miljarder kronor) än vad som befarades, men ändå långt ifrån vad som skulle behövts för att göra det som redan beslutats (runt 40 miljarder kronor i tillskott). Det säkerhetspolitiska läget förändras dock snabbt. Beslutet förra året hade tiden före den ryska annekteringen av Krim och invasionen av Ukraina som bakgrund, även om arbetet såklart påverkades av den då dagspolitiska utvecklingen. Ingen i Europa kunde ignorera den negativa utvecklingen på andra sidan Östersjön. Allra minst ett litet och allianslöst land som Sverige som saknar garanterad hjälp vid allvarlig kris och som i decennier rustat ner den egna militära förmågan.
Den säkerhetspolitiska utvecklingen har dock inte stannat för att riskdagens tagit beslut om försvarsbudgeten och försvarsberedningen upplösts. Snarare tvärt om. Sverige utsätts för kränkningar av territoriet i samma grad som under kalla kriget. Ryssland bedriver desinformationskrigföring och påverksansoperationer mot Sverige och enligt Säpos och Musts årsredovisningar är spioneriet mot Sverige stadigt ökande.
Det dröjer till 2020 innan ett nytt försvarsbeslut ska tas. Med tanke på utvecklingen borde arbetet med detta kommande beslut vara ett pågående arbete.
Så är det dock inte. Försvarsberedningen är hemförlovad medan försvarsminister Peter Hultqvist (S) och överbefälhavare Micael Bydén brottas med att genomföra det fattade beslutet. I nuvarande läge måste mer göras och förberedas.
Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra, försvarspolitiske talespersonen Hans Wallmark och utrikepolitiske talespersonen Karin Enström påpekar detta på debattplats i Sydsvenskan (11/4). Försvarsberedningen bör omgående kallas in och påbörja arbetet med nästa försvarsbeslut. Uppdraget bör vara heltäckande och modernt i syfte att kunna presentera ett "välgrundat och långsiktigt hållbart försvarsbeslut". Vilket i sammanhanget både är klokt och viktigt. Utvecklingen riskerar annars att springa förbi politiken och risken är att försvarsberedningen inte hinner göra ett så grundligt jobb som krävs. Risken är även att försvarspolitiken partipolitiseras under valrörelsen 2018.
Vät att notera i artikeln är att Moderaterna ständigt återkommer till behovet av såväl civilförsvar som totalförsvar. Viktiga delar av samhällets förmåga att stå emot kriser av allehanda slag som länge negligerats. Regeringen har här ett relativt försprång och det är viktigt att fler partier sluter upp bakom tanken att det inte bara behövs ett starkt militärt försvar.