1999 började kärnkraftsavvecklingen, med stängningen av den första reaktorn på Barsebäcks kärnkraftverk. Sedan dess har ytterligare fem reaktorer avvecklats, i samtliga fall mer eller mindre i förtid. Resultatet har inte låtit vänta på sig. Energiexportören Sverige har blivit en energiimportör och vår reservkraft har skrotats med nästan samma sangviniska attityd som försvaret nedrustats.
Nu vänder förhoppningsvis vindarna i såväl det ena som andra fallet. På tisdagen presenterade Moderaterna sin plan för en omställning av Sverige i grön riktning. Och då spelar kärnkraften en huvudroll.
Åtminstone utomlands forskas det betydligt på området och många sätter sin förhoppning till små, modulära reaktorer. I framtiden väntar förhoppningsvis också reaktorer som går att driva med återvunnet kärnkraftsavfall. Slutavfallet kräver betydligt kortare förvaringstid än i dag.
Nybyggnation omgärdas emellertid av stora ekonomiska osäkerheter. Därför vill Moderaterna riva upp beslutet att ny kärnkraft bara får byggas på de platser där det redan står reaktorer. Likaså ska företag som bygger kraftverk vara försäkrade mot framtida förtida avveckling av politiska skäl. Istället ska staten garantera investeringsstöd.
I själva verket vore det lämpligt att sprida ut många, mestadels små, reaktorer över landet. Det kommer att minska dagens ekonomiskt orimliga krav på utbyggda elnät. Det är förstås bättre att strömmen i första hand produceras där den också används. Självfallet ska det inte finnas någon begränsning på hur många reaktorer som får finnas i Sverige.
Förra året konsumerade oljekraftverket i Karlshamn – Sveriges sista energireserv – lika mycket olja som under de föregående tio åren tillsammans. Som av en tillfällighet sammanfaller detta med ytterligare avveckling av svenska reaktorer. Det är förstås dåligt för klimatet och dessutom skenar elpriserna. Att starta om stängda reaktorer är av säkerhetsskäl tyvärr mycket dyrt, varför det är mer kostnadseffektivt att bygga helt nya. Men hade Ringhals 1 och 2 inte stängs i förtid hade elpriserna i södra Sverige varit minst 30 procent lägre.
Vi lever i förändringarnas tidevarv och om det till och med, på goda skäl, går att ompröva vår påstått eviga alliansfrihet, går det förstås också att byta riktning på energipolitiken. Debatten borde inte längre handla om hur snabbt vi kan avveckla återstående reaktorer. Utan hur snabbt vi kan bygga nya.