”Skattesystemet är snårigt och nu blir det inte mindre snårigt” säger Ulla Andersson, Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson. Hon är inte mindre lycklig för det. V har just påtvingat regeringen en höjning av marginalskatten.
Denna genomförs genom att gränsen för statlig inkomstskatt sänks, till 38 000 kronor i månaden. Detta drabbar emellertid bara ”en liten elit”, enligt partiet.
I själva verket slår skatten hårt mot den vanliga medelklassen. I synnerhet kanske personer som efter studier och hårt arbete nått positioner som chefer på mellannivå inom offentlig sektor, många lärare och specialistsjuksköterskor med flera drabbas.
Skatteskruven är som bekant vänstergängad och dras nu åter åt. Förutom det oanständiga att människor riskerar att förlora mer än hälften av varje lönehöjning, försämras åter möjligheterna att arbeta (inte spekulera) sig till välstånd. Utbildning lönar sig sämre och vem vill ta på sig ansvarsfyllda chefsroller sent i karriären, när detta innebär mer jobb för obetydliga reallöneökningar?
Att Vänsterpartiet ligger bakom politiken förvånar emellertid inte, ej heller att ministären Löfven fallit till föga för de knallröda kraven.
Däremot att det faktiskt är Annie Lööfs fel att politiken verkställs.
Nej, naturligtvis inte direkt och dessutom inte bara hennes. I varierande utsträckning har Lööf nämligen stöd bland de andra mindre borgerliga partierna för sitt nej till det moderata förslaget att störta regeringen. Men det är Centerledaren som hållit högst profil, det är hon som gärna framställer sig som liberalismens främsta banérförare. Hon gör det dessutom bra och har tagit många väljare från Moderaterna. Inget fel i det – rösterna stannar ju inom Alliansen!
Inget fel alls, om det inte vore för att Lööf alltså inte vill byta regering. Inte nu och kanske inte ens efter nästa riksdagsval, om de rödgröna partierna med aldrig så liten marginal skulle bli större än de borgerliga.
Kanske är den politiken begriplig, kanske kan den till och med försvaras om alternativet är ett aldrig så litet beroende av Sverigedemokraterna. Men all politik får konsekvenser. I detta fall att Vänsterpartiet kan pressa fram en regeringspolitik för kraftigt höjda skatter. Lööf kommer naturligtvis att protestera – något annat vore sensationellt. Men det förändrar inget i sak. Skatten kommer att höjas i alla fall. Med Lööfs och vissa andra borgerliga politikers goda minne.