Den socialdemokratiska kyrkopolitikern Sara Waldenfors vill förbjuda brudöverlämningar i kyrkan, det vill säga att bruden går ner för altargången tillsammans med sin far under sitt bröllop (Dagen, 28/7). Waldenfors hävdar att brudöverlämningar är ett uttryck för en unken människosyn, som påminner om de värderingar som råder i de delar av världen där kvinnoförtrycket är stort.
Waldenfors har en poäng i att det i brudöverlämningar finns en något beklämmande historisk symbolik. Att bruden tar rollen som ägodel, som ges från en man till en annan man. I de europeiska länder där överlämnandet praktiseras vanligen är det möjligen rättvist att kalla det en relik från en slags hederskultur.
Men att fadern leder bruden till altaret har aldrig varit en tradition i Sverige. Här är det vanligast att paret går fram till altaret tillsammans. Att lämna över bruden är snarare att betrakta som en importerad sed från USA, som inte började bli populär förrän så sent som 90-talet. Det är något som setts på film och TV.
Därför bör man rimligtvis anta att de svenska par som vill att bruden lämnas över inte gör något slags ställningstagande för ett hederskulturellt fenomen – det har som sagt aldrig varit en tradition i Sverige. Vilken historia finns det då att referera till? Det är mycket mer sannolikt att de flesta par helt enkelt tycker att det ser fint ut, eller att det blir fina bilder, eller någon annan mer uppenbar och resonlig förklaring.
Det är också väldigt vanligt att det är just bruden som vill bli överlämnad, snarare än att det skulle vara ett krav från brudgummen eller brudens far. Bara det borde vara nog för att slå hål på idén om att det skulle röra sig om kvinnans omyndigförklarande ens på ett symboliskt plan.
Det är inte första gången som frågan varit på tapeten i kyrkan. Tvärtom, det har varit en återkommande fråga ända sedan brudöverlämningar blev en fluga. Det är tråkigt, och om inte annat en påminnelse om hur sorgligt det är att Svenska kyrkan politiserats. Det är förvisso inget nytt att socialdemokrater inte drar sig för att detaljstyra även i det personliga, men det lämnar ändå avsmak när det handlar om något så harmlöst och litet som ett bröllops utformning.
Om man ska kritisera brudöverlämningar, gör det då för att det är hämtat från Hollywood. Det vore kanske lite småaktigt, men det är åtminstone mer befogad kritik än att kalla det misogynt.