Hasselsnoken är inte akut hotad och klassas som "livskraftig" på en global skala. I Sverige är den dock "sårbar" och därför fridlyst. Rätt och riktigt. Den för människor helt ofarliga lilla gynnaren har genom historien dessutom ofta misstagits för huggorm (som också är fridlyst) och ofta slagits ihjäl helt i onödan.
Därför var det en både glädjande och lite överraskande nyhet att hasselsnok upptäckts utanför Söderköping. Överraskande eftersom fyndplatsen ligger i kanten på ormens svenska utbredningsområde i norr.
Särskilt många ormar rör det sig dock inte om. En kommunekolog trodde att det kunde röra sig om fem hasselsnokar. Högst.
Vad gör man om det vid en inventering skulle visa sig att man inte hittade någon? Har man i själva verket jagat väderkvarnar?
Den möjligen filosofiska frågan om hasselsnokens eventuella existens har i vilket fall som helst fått påtagliga återverkningar i form av förseningar för bygget av nya E22 förbi Söderköping. Och bidragit med högst reella kostnader. Enligt Trafikverkets beräkningar kommer kostnaderna för att rädda hasselsnoken att löpa på åtminstone 25-30 miljoner kronor (nt.se). Eller om man så vill, fem till sex miljoner per orm. Om man hittar några.
Visst är det glädjande att vi tar också små oansenliga hasselsnokar på högsta allvar i Sverige och den planerade "snokodukten" kan dessutom nyttjas av fler varelser (också människor). Fast alla inser också det tragikomiska i hela historien. Bristen på proportioner mellan naturskyddande åtgärder och, i detta fall, viktiga vägbyggen är slående. Vän av ordning kan dessutom konstatera att det förmodligen hade gjort större nytta för naturen att lägga pengarna på helt andra åtgärder, än visserligen behjärtansvärda försök att rädda ett fåtal blott sannolika ormar utanför Söderköping.
Boven i dramat är miljöbalken, som kritiserats länge för att vara svårtolkad och riskerar att leda till orimliga konsekvenser. Olika tolkningar av miljöbalken ligger bakom bland annat hotet mot Cementas fortsätta verksamhet på Gotland, hotar gruvbrytning i Norrland och användes nyligen som argument för att begränsa Bofors provskjutningsverksamhet. Regeringen tvingades också tillfälligt stoppa miljöprövningen av vattenkraft, eftersom tolkningen av miljöbalken riskerade att leda till nedläggning av många mindre anläggningar – i en situation där det redan råder energibrist.
Ingen regel utan undantag och därför borde det vara möjligt att, som i fallet E22, bortse från smärre störningar också av fridlysta djurs livsvillkor. Om priset i kronor och ören helt enkelt blir för högt. Och om det över huvud taget finns några hasselsnokar i Söderköping.