Under sommaren har det åter larmats om övergivna husdjur. Djurorganisationer vittnar om övergivna katter och hundar, och om husdjur som omplaceras då ägarna upptäckt nya allergier när semestern rör sig närmare.
Trenden är ökande och återfinns i alla delar av landet. Så även i Norrköping, där bland annat katthemmet Fiahemmet berättar om ett stort inflöde av katter under sommarmånaderna. Just i år är det ovanligt många katter som hemmet blivit tvingade att ta emot för omplacering. Det handlar om nya katter nästan varje dag.
Även hundorganisationer vittnar om hård belastning under sommaren. Där vittnas det om flera samtal i veckan, stundvis varje dag, då hundägare vill göra sig av med sin hund inför semestern. I första hand ska den omplaceras, men om det inte är möjligt så kommer djuret att avlivas. Även om djuret är helt friskt.
I Europa har det länge funnits en tradition av sympati för djur, och en förståelse för dem som kännande varelser. Det är en tradition som började redan under Upplysningen, och som då resulterade bland annat i att Irland antog världens första djurskyddslag. Sedan dess har många länder hunnit komma ikapp, och det är idag i princip omöjligt att föra en annan politik i Europa. Djurens särställning har varit grundmurad.
Något som man började att inse under Upplysningen är att hur ett samhälle behandlar djur säger rätt mycket om samhället som sådant. Samhällen där djur behandlas illa är i princip alltid outhärdliga samhällen också i övrigt. Den insikten lever på något plan ännu kvar idag, och därför är det inte helt ovanligt att bilder på felbehandlade djur snabbt leder till en kraftig moralisk storm. Ett gott exempel på det är Netflix-dokumentären "Tassarna bort från katterna", där serien följer ett gäng personer som dedikerade år av sina liv till en internationell jakt efter en brutal kattmördare.
Det måste dock poängteras att detta inte är ett ställningstagande för veganism. Människan har så gott som alltid vårdat, brukat och förvaltat djur, och det är rätt så länge det sker etiskt. I Sverige finns det väldigt många bönder som är djupt engagerade i sina djurs välfärd, och likaså är de flesta med ett husdjur hemma antagligen fullt adekvata ägare.
Men just därför är trenden med fler övergivna husdjur rätt så oroande, eftersom det finns så mycket att förlora. Djur får inte bli en slit-och-släng-vara, eller en accessoar som man gör av sig med när det blir obekvämt. På den vägen blir samhället bara kallare och i slutändan rätt så outhärdligt.