Det gäller att inte trumma för högt i förväg, då kan förväntningarna skruvas upp för mycket. Som när regeringen i går utlovade en miljardsatsning på järnvägsunderhåll. 620 miljoner kronor extra redan i höst och därefter en och en kvarts miljard årligen de närmaste åren. Bra, fast kanske inte så mycket att yvas över jämfört med behoven.
Moderaterna välkomnar dock satsningen och hävdar att ministären Löfven nu går i ministären Reinfeldts fotspår vad gäller järnvägssatsningarna. Tja, också Alliansen satsade ju lite men de borgerliga åren vid makten gick ju knappast till historien för att tågen gick i tid...
En annan fråga är huruvida pengarna verkligen gör någon nytta. Den förra regeringen gav Gunnar Alexandersson på Handelshögskolan i Stockholm i uppdrag att utreda järnvägens organisationen. Enligt uppgifter hos TT ämnar utredningen bland annat lämna hård kritik mot Trafikverket. Uppföljningen av den egna verksamheten ska vara så dålig att det över huvud taget inte går att säga om pengarna gör verklig nytta eller inte.
Underlaget är helt enkelt undermålig.
Det lär hur som helst inte bli svårt för regeringen att få stöd för just järnvägsunderhållet. Med försvarspolitiken ser det kärvare ut, även om det faktiskt är Moderaternas hållning som inger störst oro. När förhandlingarna inför ett nytt försvarsbeslut nu går in i ett förmodat slutskede skiljer det nästan fyra miljarder kronor i buden mellan å ena sidan regeringen och å andra Moderaterna. Men det skiljer sju mellan mellan Moderaterna och Folkpartiet!
FP är det enda parti som i stort sett är berett att gå överbefälhavare Sverker Göransons äskanden till mötes. Väl att lägga märke handlar det då huvudsakligen om att verkställa om vad som skulle varit på plats redan förra året – inte någon reell upprustning, det försämrade säkerhetsläget i vårt närområde till trots.
En inomborgerlig kompromiss kommer rimligtvis att hamna någonstans mitt emellan Moderaternas och Folkpartiets förslag. Det innebär i praktiken en mindre nedrustning.
Fast sedan gäller det ju att komma överens över blockgränsen också. En generös tolkning är att Moderaternas linje utgör någon sorts medelvärde. I så fall en betydande nedrustning. Och risken är att de borgerliga partierna nöjer sig med mindre, att försvarsminister Peter Hultqvist (S) visar sig vara den bäste förhandlaren. Med en kraftig nedrustning som följd. I så fall en skamlig utveckling, i synnerhet givet att Moderaterna tidigare varit det mest försvarsvänliga partiet.
Det går emellertid att vända på resonemanget också. Vad händer om man inte kommer överens, det vill säga om regeringen inte är beredd att göra reella eftergifter i förhandlingarna med de borgerliga partierna? Väl att lägga märke till handlar det inte bara om långtidsbudgeten, utan också den närtida tilldelningen och en eventuell Nato-utredning.
Om det inte går att komma överens och ministären Löfven väljer att gå vidare på egen hand innebär det faktiskt att regeringen spräckt december-överenskommelsen.