Tingsrätten har avkunnat sin dom. Hassan Al-Mandlawi och Al Almin Sultan döms båda till livstids fängelse för terroristbrott. Detta efter att ha medverkat vid en offentlig avrättning i Syrien, där offren fick sina halsar avskurna.
Ordet ”unikt” är sorgligt missbrukat, men fyller faktiskt sin funktion i just detta fall. Det är första gången den terroristlagstiftning som infördes 2003 tillämpas, första gången en fällande dom avkunnas.
De dömda var emellertid inte medlemmar i Islamiska staten/Daesh, vilket kan vara nyttigt att komma ihåg, utan en mindre terroristgrupp. Det finns gott om dem i inbördeskrigets Syrien.
Även om IS/Daesh är den mest namnkunniga och i de flesta fall också mest extremt utagerande, har organisationen långt ifrån något monopol på grova brott mot mänskliga rättigheter.
Domen är viktig av flera skäl. Först och främst därför att grova brott naturligtvis ska beivras, oavsett var de begåtts. Domen är också en påminnelse om hur terrorismen ser ut i praktiken, bakom aldrig så extrem retorik. När tingsrätten spelade upp huvudbeviset mot de åtalade – filmen där offren får halsarna avskurna – var det många som knappt stod ut med att se de vidriga scenerna. Mänskligt, men samtidigt nödvändigt. För så ser det nakna våldet ut på riktigt.
Även om Sverige verkligen inte är ensamt om att ”exportera” terrorister till Mellanöstern, har den inhemska bekämpningen av IS/Daesh-resenärer (och motsvarande terrorister) främst inskränkt sig till måttligt framgångsrika förebyggande åtgärder. Vi minns alla hur exempelvis Örebros kommunledning ville erbjuda hemvändande terrorister psykologhjälp mot deras trauamtiska upplevelser...
Det är ungefär lika verklighetsförankrat som att ömma för vakterna i Auschwitz under andra världskriget.
Nu finns det en prejudicerande dom, som förhoppningsvis kan få en och annan terrorist in spe att tänka efter först. Sverige är ingen fristad för våldsverkare, om bara bevisningen håller står hela straffskalan och väntar på förövarna – i fall av mord dessutom utan preskriptionstid.
Samtidigt är det faktiskt utmordentligt problematiskt att fallet är unikt. Varför har ingen dömts tidigare? I det nu aktuella fallet kommer man inte ifrån misstanken att tillfälligheter spelade en avgörande roll. Sålunda hittades ett USB-minne med just avrättningsfilmen i samband med en husrannsakan i ett helt annat ärende. Hur många husrannsakningarna har genomförts hos ”vanliga” hemvändande terrorister?
Inrikesminister Anders Ygeman (S) vill därför skärpa lagstiftningen. Utmärkt.