Skyddsvakten granskar den gula löken. Att besökare tar lök, bruna bönor och ett mjölkpaket genom riksdagens flygplatsliknande säkerhetskontroll tillhör nog inte rutinen. Men livsmedlen är passande att ha med när NT:s ledarredaktion ska summera det jordbrukspolitiska året som har gått tillsammans med riksdagsmannen Jonas Jacobsson Gjörtler (M).
Utöver att vara ansvarig för Moderaternas politik inom miljö- och jordbruksutskottets områden har Jacobsson Gjörtler under året försökt att ändra ett beslut som riskerar att slå ut stora delar av Sveriges odlingar av lök- och bönor. Bakgrunden är att Kemikalieinspektionen i början av året bestämde att växtskyddsmedlet Stomp inte längre får användas. Utan medlet tar ogräset över i bön- och lökodlingar.
En nedläggning av svensk lök- och bönodling påverkar också julbordet. I sillinläggningar och Janssons frestelse används lök. Historiskt var kokta bruna bönor smaksatta med sirap och ättika ett måste på det östgötska julbordet, konstateras det i boken Östgötamat från Östergötlands länsmuseum (2008).
Jonas Jacobsson Gjörtler beskriver situationen: ”Kring Stomp gör den svenska myndigheten en annan tolkning än alla andra länder. När medlet bara förbjuds i Sverige riskerar vi att ensidigt slå ut odlingen här. Och när svensk lök och bönor ersätts av importerade ökar vår miljöpåverkan – svenska odlare använder en femtedel så mycket Stomp som odlare i konkurrentländerna. Det gör i sin tur att vi bryter mot generationsmålet som riksdagen har tagit kring att inte exportera våra miljöproblem”.
Det leder oss tillbaka till riksdagen. Har det hänt mer under året som kan påverka framtidens julbord?
”Något positivt är att vi i EU har ett nytt frihandelsavtal med Ghana”, berättar Jacobsson Gjörtler. Det är ett glatt besked för alla chokladälskare, efter Elfenbenskusten är Ghana världens största producent av kakao.
Även EU:s fiskeförvaltning visar goda resultat och samarbetet säkerställer annars hotade fiskbestånd. ”Det räddar sillen på julbordet för långt tid framöver”, säger riksdagsmannen. Han fortsätter med att vi med gott samvete kan välja svensk julskinka. Den låga antibiotikaanvändningen i Sverige är en stor fördel och ett resultat av något som flera regeringar, oavsett färg, har arbetat med.
Men är det gäller julöl, snaps och andra starkare drycker till maten saknar Jacobsson Gjörtler ett beslut. ”Det vore bra att tillåta gårdsförsäljning. De spirande mikrobryggerierna bör få sälja utan att gå via Systembolaget. Produkterna har ofta ett högt mervärde som märks i priset, det finns inget rimligt alkoholpolitiskt argument för förbudet”.
År 2016 har varit ett år då de jordbrukspolitiska frågorna har tagit mycket plats. Mjölkkrisen har varit den mest högprofilerade. Mejeriprodukter som mjölk, grädde, ost och smör är en grund för julbordet. Utan mjölken från korna blir det inte risgrynsgröt på morgonen eller smörstekta köttbullar på kvällen. Och trots att landskapet på många håll ger goda förutsättningar för mjölkproduktion har det under året blivit allt färre mjölkbönder som kan leverera svensk mjölk.
Jonas Jacobsson Gjörtler menar att det finns två vägar som kan göra att situationen blir bättre för mjölkbönderna – och för hela jordbruks- och livsmedelssektorn. Han är tydlig med att båda vägarna behövs. Det första spåret är att kunna ta mer betalt för svenska produkter.
”Den under året lanserade märkningen ’Från Sverige’ är ett exempel på ett väldigt bra samarbete mellan producenter och handeln för att tydliggöra vad som krävs för en svensk ursprungsmärkning. Genom märkningen kan svenska mervärden signaleras till konsumenter”, säger han. ”Från Sverige” är en frivillig ursprungsmärkning av råvaror, livsmedel och växter.
Den andra vägen för att öka den svenska matproduktionens konkurrenskraft är att lätta på en del krav, vilket kan sänka böndernas kostnader. ”Något bra som har hänt under året är att Jordbruksverket har gjort beteskravet mer flexibelt”, framför Jacobsson Gjörtler som ett exempel på en regelförenkling.
Han fortsätter: ”Högre kostnader för arbetskraft, dyrare insatsvaror som diesel och fördyrande regler skapar sammantaget en bild som försvårar för matproduktion i Sverige jämfört med andra länder”.
När matåret 2016 läggs till handlingarna finns det ytterligare händelser som sticker ut. Findus beslutade att lägga ner sin verksamhet i Bjuv och flytta ärtproduktionen utomlands. Därmed lämnar Findus ett område som företaget på sin hemsida beskriver med orden: ”Vid den 56:e breddgraden råder det närmast perfekta förhållanden för att odla ärter. De långa, ljusa dagarna utvecklar den goda smaken, den utmärkta jordmånen, och temperatur och nederbörd på rätt nivåer, ger en tillväxtmiljö som är precis sån som ärterna trivs bäst i”.
På frågan hur en attraktiv produkt som Findus ärtor kan försvinna återkommer Jacobsson Gjörtler till konkurrenssituationen: ”Varje liten avgift, regel eller extrakostnad gör för sig inte att någon väljer bort Sverige. Men totalt sett blir bilden att flera saker talar till Sveriges nackdel. Det bakvända är vi egentligen har bra förutsättningar för livsmedelsproduktion, många kanske inte tror det. Vi har ett klimat som lämpar sig väl, särskilt i södra delarna av landet”.
Det skulle dock kunna gå att göra förutsättningarna bättre för matproduktion. Jonas Jacobsson Gjörtler berättar att Konkurrenskraftsutredningen (SOU 2015:15) som Alliansregeringen beställde har givit förslag på hur jordbrukets konkurrenskraft kan stärkas, men regeringens höstbudget var tom på åtgärder.
Det jordbrukspolitiska året 2016 kan i stället sammanfattas med att det har stått och stampat. ”Hela livsmedelssektorn väntar på regeringens livsmedelsstrategi som försenats i ett år. I avvaktan på den händer ingenting. Det är bra med en strategi som tar helhetsgrepp men som vi flaggade för fanns det en risk med att först lägga ner den tidigare strategin kring matlandet för att dra igång ett stort projekt”, säger den moderate riksdagsmannen lite uppgivet.
Det som gör läget särskilt allvarligt är att det i dagsläget verkligen behövs politisk handlingskraft. På frågan om jordbrukspolitiken har en viktigare roll att spela än på länge svarar Jacobsson Gjörtler: ”Ja, men inte som stöd utan gällande konkurrenskraft”.
I väntan på regeringen fortsätter livsmedelsproducenterna att arbeta i uppförsbacke. Sveriges dåliga konkurrenskraft har skapat en oro att Findus nedläggning kan följas av flera. En stor anläggning som det finns en långsiktig osäkerhet kring är sockerbruket i skånska Örtofta – landets sista betsockerbruk. Om den anläggningen läggs ner försvinner odlingen av sockerbetor.
När kostnaderna blir för höga för att producera mat inom Sveriges gränser tvingas till slut företagen att lägga ner och livsmedlen de producerade ersätts i butikshyllan med importerade. Ibland kan även direkta regleringar, som förbudet av växtskyddsmedlet Stomp inom lök- och bönodlingen, få samma effekt. I det fallet hade dessutom några års tålamod kunnat betyda att ogräsmedlet försvunnit ändå, ny teknik utvecklas kring mekanisk ogräsrensning. Men när den lösningen är färdigutvecklad lär den mesta odlingen i Sverige redan vara borta.
Jämfört med dagens långsamma avveckling är Jonas Jacobsson Gjörtlers vision mer lockande: ”Vi tycker att man behöver öka den totala svenska produktionsvolymen. Av miljö- och självförsörjningsskäl vore det mycket bättre om vi producerar mer mat för både hemmamarknaden och export”.
Var jordbrukspolitiken står i slutet av året sammanfattar han med att: ”Vi har goda förutsättningar för att producera mer, det finns mark som inte används. Men om vi når dit beror på vilka steg som politiken tar. Just nu balanserar vi på en knivsudd – det står och väger. Antingen fortsätter konkurrenskraften att försämras, då trillar vi ner på ena sidan där produktionen är för dyr och den lägger ner. Eller så tippar vi över till den andra sidan där vi utnyttjar de goda förutsättningarna för att producera mat”.
Även om få är sugna på mer julmat efter helgen kan det vara värt att äta lite till – för hur nästa års julbord smakar vet vi inte.