Alla har sett bilderna på desperata människor på flykt från Syrien, ingen kan vara oberörd av det som händer. Många vill hjälpa till, opinionen svänger och runt om i Europa visas exempel på hur gräsrotsengagemang för flyktingarna växer fram. Det är svårt att föreställa sig ett större skyddsbehov än för de som flyr inbördeskrigets Syrien.
Samtidigt måste utvecklingen i Mellanöstern brytas. I dag är det Syrien och stora delar av Irak som är på fallrepet. I morgon kan det vara Jemen eller Libyen som Islamiska staten (IS) försöker ta över. Hur ska detta hanteras sett utifrån hur FN, EU, Sverige och andra agerar i dag?
Frankrikes president Francois Hollande meddelade i måndags att landets flygvapen fått till uppgift att delta i den internationella koalition som bekämpar terrorsekten Islamiska staten i Syrien och Irak. Franska plan ska reden i veckan delta i attacker mot IS-mål i Syrien. Hollande var dock tydlig med att han såg diktatorn Bashar al-Assad som ansvarig för kriget och konstaterade att ett framtida Syrien måste börja med att Assad lämnar ifrån sig makten.
Kriget i Syrien har för dagen tre stora aktörer. Regeringssidan med Assad som är direkt understödd av Ryssland och Vladimir Putin som även skyddar landet från FN-ingripande med sitt veto i säkerhetsrådet. Assads styrkor dödar i särklass flest civila syrier, bland annat med de vidriga oljefatsbomberna som släpps över städerna. Terrorgruppen IS vars brutalitet och bestialitet saknar motstycke i moderna tid. Samt al-Qida i form av Nusrafronten som för tillfället håller sig relativt försiktiga. Sannolikt i väntan på en chans att manövrera ut någon av de andra aktörerna.
Envar inser att i valet mellan IS, Assad och al-Nusra väljer de flesta flykt. Likaså inser de flesta att koalitionens flygangrepp i längden knappast räcker och det väpnade motstånd som kurdiska grupper bjuder IS och andra i norra området inte heller är tillräckligt. Den irakiska arméns totala oförmåga att bekämpa eller ens fördröja IS i Irak är återkommande uppvisningar i obefintlig stridsmoral.
Det krävs således strategier för hur själva kärnan (kriget i Syrien) i problemet ska hanteras och för hur hjälp och mottagning av flyktingar ska ske under tiden. ”Det är tydligt att det inte räcker med en tysk lösning när det är ett europeiskt problem”, sa UNHCR:s talesperson Melissa Fleming på en presskonferens i Genève under gårdagen. Det är lätt att hålla med även om man kanske kan tillägga att det finns stater utöver EU som bör göra mer, till exempel Gulfstaterna, USA och Kanada.
Mycket kan sägas om det som görs i dag. En del bra och mycket med betydande utrymme för förbättring.