När polisen förstod att det kunde finnas skjutvapen inblandade slog man till direkt. Flera patruller åkte till Mosstorpsskolan i Skärblacka och eleverna fick inrymmas, det vill säga låsas in i sina lektionssalar.
Strax greps en pojke i 15-årsåldern. Han är nu misstänkt för olaga hot, men några skjutvapen hittades lyckligtvis inte och i skrivande stund är han inte heller misstänkt för brott mot knivlagen.
Så långt låter skolans och polisens agerande nästan som en överreaktion. Men bara nästan. För – så vitt möjligt att bedöma – har andra elever känt sig riktigt hotade och det hade dessutom kunnat vara en mycket allvarligare situation. Sådant går bara att avgöra i efterhand och ibland då med tragiska resultat.
Till skillnad från de många skolskjutningarna i USA är vi relativt förskonade i Europa, men bara relativt. Man kan förklara detta på olika sätt. Tillgången till legala skjutvapen är bevisligen mycket lägre och dessutom kan det finnas både mentala och socioekonomiska förklaringsmodeller. Om man så vill har skolskjutningar inte blivit en etablerad del av hotbilden mot barn och ungdomar.
Samtidigt finns det, åtminstone i Sverige, god tillgång på illegala vapen. Det förutsätter naturligtvis att man har de rätta kontakterna.
Framför allt har umgängesklimatet blivit råare. Ibland till den grad att elever inte längre reagerar när någon skriker könsord till dem eller komma med grova, men tomma hot. Om de nu är så tomma. För inte bara har språket blivit grövre, detsamma gäller ibland både viljan och förmågan till våldsanvändning.
Det går att följa en blodröd tråd från förolämpningarna och machokulturen (ofta med amerikansk gettoförebild) till ungdomar – ja, egentligen barn – som utnyttjas för grova våldsbrott av gängen. Till och med mord. Därför är det så utomordentligt viktigt att inte vänja sig, utan att ha låg tolerans mot hat och hot.
Att många uppfattade situationen som verkligt hotfull påvisar att det förelåg en mycket allvarlig situation på Mosstorpsskolan. Bakom densamma kan man ana något mycket värre än bara gruff och tomma ord.
Under alla omständigheter agerade polisen professionellt och balanserat. Klart att det är obehagligt att möta poliser med dragna vapen i skolans korridorer, klart att många elever blev rädda. Fast den övergripande känslan tycks vara en av tacksamhet. Så slutade också dagen mycket lugnare än den började.