När Göran Hägglund avslutningstalade på Kristdemokraternas kommundagar i Örebro, belönades han som väntat av varma applåder. Den sympatiske Hägglund har emellertid inte alltid varit ideologiskt omtyckt. I går föreslog han att partiet ska ta chansen att förnyas. Om man så vill gå till höger, även om det knappast var Hägglunds avsikt.
Hägglund utmanades som bekant från höger av Mats Odell. Den palatskuppen misslyckades visserligen, men den blottade sprickorna inom ett parti vars ideologiska utveckling gått i stå. Den modernisering som företrädaren Alf Svensson inledde hade nått vägs ände för en kristdemokrati som riskerade att fastna i en obestämbar socialliberal mittenfåra.
I mitten är det trångt, i synnerhet efter de så kallat Nya moderaternas relativa vänstersväng under Fredrik Reinfeldt. Samtidigt var det förmodligen moderata sympatiröster som räddade kvar Kristdemokraterna i åtminstone det senaste riksdagsvalet. Det behöver inte bara handla om rent taktikröstande, utan också missnöje med sitt gamla moderparti.
Utrymmet att växa är större till höger än vänster för Kristdemokraterna, fast alla i partiet delar förmodligen inte den analysen. En av de nu aktuella partiledarkandidaterna – Jakob Forssmed – står faktiskt till vänster om Hägglund. Bilden kompliceras dessutom av att sedvanlig höger vänster-skala inte går att tillämpa rakt av inom kristdemokratin.
Den så kallade pingstvänstern emanerar till exempel från en i vissa stycken starkt socialkonservativ miljö, samtidigt som den i så väl ekonomiska som traditionella högerfrågor som försvaret återfunnits relativt långt till vänster.
I den meningen representerar partihögern en ankytning till en, om man så vill modernare, kontinental kristdemokrati. Kanske är det rentav så att deras partiledarkandiat – Ebba Busch Thor – är den enskilda kandidaten med störst stöd. Med henne vid makten kan Kristdemokraterna sannolikt se fram emot en betydligt tydligare ideologisk profil. Däremot kan hon möta motstånd från vänsterflygeln.
Därmed framstår hennes främste utmanare Acko Ankarberg Johansson som en kompromisslösning som de flesta kan acceptera, kanske gör det henne till favorit. Huruvida hon är karismatisk nog att väcka väljarnas kärlek är en annan fråga. Likaså om att Ankarberg Johansson från en kompromissposition är stark nog att profilera partiet. Med 4,6 procents stöd i förra valet står KD onekligen med ryggen mot väggen.