Stefan Löfven var förstås inte där, inte fysiskt – trots att han fortfarande faktiskt är statsminister. Däremot svävande måhända hans ande över torsdagens presskonferens, anordnad av näringsminister Ibrahim Baylan (S) och miljöminister Per Bolund.
Denna presskonferens handlade nämligen om det löfvenska adelsmärket: konsten att skjuta besvärliga frågor framför sig.
Så framställde naturligtvis herrarna Baylan och Bolund inte saken. Tvärtom hade de ju nu hittat en lösning på den potentiellt katastrofala cementbristen om Cementa skulle tvingas lägga ner sin verksamhet.
Fast bara en tillfällig lösning. Som (av en tillfällighet!) gäller till sista december nästa år, det vill säga över riksdagsvalet. Därmed slipper regeringen eventuellt allt för många besvärliga frågor om Cementa i valet, även om man egentligen inte löser frågan.
Dessutom funkar lösningen för båda regeringspartierna. För även om han under gårdagen framstod som relativt modererad, kan man nog räkna med att det främst var Bolund och hans miljöpartister som gjorde sitt bästa (eller möjligen värsta) för att begränsa "skadan" av förlängd kalkbrytning på Gotland. Cementa hade begärt förlängt tillstånd för brytning i tre år till. Egentligen en tillfällig lösning det också, men det säger alltså regeringen nej till.
Det blir kommande regering – med eller förhoppningsvis utan socialdemokrater och än mer gröna – som tvingas hitta en mer långsiktig lösning. Och det på kort tid.
Det blågula blockets partier gör bäst i att redan nu förbereda nya lagar, som gör det enklare för företag som Cementa att verka. Där miljöprövning också ställs mot andra samhällskrav.
Det är förstås möjligt att Magdalena Andersson – om, eller trots allt kanske när – hon väljs till statsminister har större intresse av att försöka hitta bredare lösningar inom politiken. Fast Socialdemokraterna begränsas av samarbetet med det industrifientliga Miljöpartiet. Även om Bolund alltså kan framstå som mer modererad just nu, är det i en akut situation och säkert inte något som tas emot med större värme i hans eget parti. Många gröna aktivister hade nog hoppats på en nedläggning av Cementa så snabbt det bara gick.
Vissa återfinns sannolikt inom Naturskyddsföreningen, som visserligen är ett särintresse och därför inte behöver ta några helhetsgrepp. Föreningen ämnar hur som helst överpröva regeringens beslut till högsta förvaltningsdomstolen. Sista ordet är alltså inte sagt! Fast kanske börjar också de mest radikala miljörösterna få lite kalla fötter. Sålunda kommer till exempel Naturskyddsföreningen inte att begära inhibition av regeringens beslut eftersom det "samtidigt finns risk för en akut cementkris i Sverige", enligt föreningens miljöjurist Rebecca Nordenstam.
Häpp!