Kommunalrådet i Vänersborg Marie Dahlin (S) skickade nyligen ut ett brev till företagarna i kommunen, i brevet stod bland annat ”Men i den nu orimligt hårt pressade situationen som råder känner vi oss dock tvungna att vädja till dig som överväger att använda dina lokaler för tillfälliga asylboenden, att avstå under det närmaste halvåret, för att inte ytterligare belasta kommunens redan hårt pressade verksamheter”. Detta något annorlunda brev kommenterade Dahlin senare i Ekot med ”vi är desperata”. En inte helt ovanlig beskrivning av läget i många av landets kommuner just nu. Bostäderna är slut och den kommunala förvaltningen och servicen går på knäna. I Vänersborg har det gått så långt att kommunledningen vädjar till företag att inte teckna avtal med Migrationsverket.
Migrationsverket meddelade under måndagen att det under den senaste veckan kommit 10 800 asylsökande till Sverige, fler än någon gång tidigare under en så kort period (intressant nog är den största gruppen sökande från Afghanistan). Som jämförelse kan det påpekas att 1995 kom det 16 000 asylsökande till Sverige. Under juni i år kom det 6 600 och i år har det kommit 124 000 sökande. Att läget och utvecklingen har förändrats borde vara uppenbart för alla. Moderaterna presenterade under måndagseftermiddagen ett antal förslag för att hantera den flyktingkris Sverige, EU och världen just nu upplever. Moderaterna vill i praktiken stänga gränserna mot asylsökande som kommer från ett annat EU-land. Alltså att unionen medlemmar lever upp till Dublinförordningen från 2013 som säger att asyl ska sökas i det EU-land den sökande först anländer till. Med tanke att de flesta sökande anländer från Danmark och Tyskland är det uppenbart att Dublinförordningen inte följs av dessa länder. Det är gemensamma regler som alla varit överens om. Vidare vill Moderaterna använda biståndet, eller snarare minska biståndet, som påtryckning för de länder som inte tar emot sina medborgare som nekats asyl i Sverige, sannolikt åsyftas till exempel Palestina. Sverige föreslås dessutom kräva rabatt på EU avgiften för de kostnader Sverige redan åtagit sig. Dessutom vill man att Sverige anpassar sin lagstiftning i frågan efter exempelvis Tysklands.
För moderaterna är det en markant omsvängning jämfört med var den tidigare partiledningen stod för. Det vore enkelt att raljera om ”Öppna hjärta” linjen mot den som nu presenterats. Samtidigt är det enorm skillnad på verkligheten sommaren 2014 och senhösten 2015. Eftersom regeringen Löfven konsekvent vägrat göra något på området är utrymmet för försiktiga reformer bortblåst. Nu återstår i praktiken bara nödbromsen som politisk handlingsmetod. Regeringens oförmåga har fört oss hit. Moderaterna tycks ha insett detta och erbjuder regeringen en bred uppgörelse i frågan. Huruvida Löfven vill fortsätta sin snubblande ökenvandring tillsammans med Miljöpartiet samtidigt som hans partikamrater ute i kommunerna skickar in larmrapport efter larmrapport står honom såklart fritt att välja. Att sitta still i båten och hoppas att otydlig signalpolitik ska lösa problemen är dock varken klokt eller ansvarsfullt. Löfven bör göra upp med Moderaterna om en långisktig, human och hanterbar asylpolitik.