Att riksrevisorer inte ska gå att sparka hur som helst är förståeligt. Det handlar om granskarnas självständighet. Revisorernas integritet bör vara stark om de genomför granskningar som är obekväma för den politiska makten.
Den här principen följde konstitutionsutskottet, KU, efter fredagens extrainsatta utfrågning av de tre riksrevisorerna Margareta Åberg, Ulf Bengtsson och Susanne Ackum.
Bakgrunden till KU-mötet var att Dagens Nyheters avslöjat att Riksrevisionens ledning lovat bort tjänster, lagt ner granskningar och tagit biståndspengar till chefspensioner. Skandalen fick riksrevisor Susanne Ackum att erkänna att fel har begåtts och som ett resultat av det lämnade hon in sin avskedsansökan. Åberg och Bengtsson anser dock att de kan sitta kvar.
KU fann efter utfrågningen inte heller skäl att avsätta de två kvarvarande revisorerna. Men att KU inte vill sparka dem är inte samma sak som att de bör fortsätta sina uppdrag.
KU:s ordförande Andreas Norlén (M), som är bosatt i Norrköping, sade till SVT (5/8): "Kraven för att avsätta en riksrevisor är mycket höga, de bör vara mycket höga, och vi gör i dag bedömningen att de inte är uppfyllda."
Ska riksrevisorer avsättas krävs det att brott eller grövre fel i tjänsten har begåtts. Även om KU kunde ha gått lite hårdare fram i sin kritik är det i det här läget rätt att riksrevisorerna inte sparkas av politikerna. I stället bör Åberg och Bengtsson avgå självmant.
Det blir skevt när KU hedrar riksrevisorernas självständiga position samtidigt som granskarna själva inte lever upp till sin sida av åtagandet och följer den klassiska ämbetsmannamoralen. Myndighetens förtroende har skadats av skandalen och att de två riksrevisorerna vägrar att lämna gör det svårare att återuppbygga förtroendet.
Riksrevisionens trovärdighet bygger på att frihet och ansvar följs åt. När myndighetens högsta chefer upplevs bryta den överenskommelsen missbrukar de förtroendet som givits dem.
I förlängningen är situationen allvarlig också därför att det inträffade urholkar trovärdigheten för alla myndigheter och de politiska institutionerna. Riksrevisorerna i sina roller som granskare bör om några hålla på etik och moral.
Att tilliten historiskt har varit hög till svenska myndigheter beror på att de har stått självständiga och ämbetsmännen har haft integritet. Det förtroendet för myndigheterna utmanas nu när ämbetsmannamoral verkar bli allt mer främmande.