När den rödborgerliga Kvartetten i går presenterade sin budgetpolitik för mandatperioden, var det fyra förlorare som mötte pressen. Fast inte fyra lika stora förlorare och det kan få stor betydelse.
Efter decennier av socialdemokratisk politik innebär slutresultatet – en skattehöjning på 50 öre – ett dystert facit. Den röda finanspolitiken har misslyckats och den här gången finns det inte ens någon borgerlig regering att skylla problemen på!
Samtidigt är kommunalrådet Lars Stjernkvists (S) socialdemokrater bara förlorare i en relativ mening.
Han har ju fått med sig Norrköpings små borgerliga partier på politiken, dessutom uppenbarligen utan större motstånd.
Gårdagens presentation utgjorde ett misslyckat försök att dels förklara nödvändigheten bakom skattehöjningen, dels ändå hävda att det går bra för Norrköping!
Tänk så det kan svänga. För ett år sedan gick Alliansen till val på ett gemensamt budgetförslag, som eventuellt också hade kunnat få Sverigdemokraternas stöd (utan eftergifter). De tre mindre borgerliga partierna valde emellertid att söka samarbete vänsterut istället. Parlamentariskt inte obefogat. Dessutom borde ett block-överskridande samarbete utgöra ett steg i rätt riktning, jämfört med den föregående rödgröna trojkans tid vid makten.
I dag är det däremot många borgerliga väljare som har anledning att vara rejält besvikna. Inte minst borde det gälla Folkpartiets sympatisörer, där kontrasten till vad partiet utlovade i valrörelsen inte kunde varit större.
Medan Folkpartiet uppenbart inte längre bedriver en liberal politik, utgör skattehöjningen kanske ett ännu större hot mot Kristdemokraterna – med blott fyra mandats representation i fullmäktige. Centern är inte större, men bland Centerväljare brukar förståelsen för blocköverskridande koalitioner vara betydande (fast skattehöjningar blir knappast populärare för det).
Den moderata oppositionen är att gratulera, samtidigt som det inte kan uteslutas att missnöjda borgerliga väljare röstar sverigedemokratiskt nästa gång. Stjernkvist kan däremot vara dubbelt nöjd, även om skattehöjningar sällan innebär några långsiktiga förtjänster. Han har nämligen lyckats spräcka Alliansen och givet att de mindre borgerliga partierna troget travar patrull under resten av mandatperioden riskerar ett bredare borgerligt alternativ att lysa med sin frånvaro i nästa valrörelse.
En annan sak är att inte heller Kvartetten samlar mer än knapp majoritet (43 av 85 mandat) bakom sig i fullmäktige. En majoritet som åtminstone inte lär bestå efter nästa val om den rödborgerliga politiken får fortgå.