Det började med att Moderaternas Anna Kinberg Batra i måndags eftermiddag krävde ett antal reformer i flyktingskrisens spår. Bland annat införandet av gränskontroller och krav på att Dublinförordningen efterlevdes och att asylsökanden hanterades efter de principer som EU redan enast om.
För detta fick AKB omfattande och hård kritik från regeringen. Det var varken möjligt eller önskvärt. Lite mindre än två dygn senare meddelar statsminister Stefan Löfven att regeringen inför just gränskontroller. Förvisso kallas de för ”tillfälliga” men skillnaden är på sin höjd marginell.
Några timmar innan Löfven redovisade regeringens senaste kovändning presenterade Kristdemokraterna ett omfattande förslag på förändringar i flyktinghanteringen.
I Kristdemokraternas förslag på hur flyktingkrisen ska hanteras finns förslag på införande av gränskontroller, transitzoner (asylsökningsområden) där asylsökande kan få sina ärende hanterade snabbare här ska också sjukvårdspersonal kunna göra insatser för de som behöver vård, Migrationsverket föreslås kunna låna personal från andra myndigheter. Beredskapspolisen föreslås dessutom återinföras. Vidare vill partiet att de som fått avslag på sin asylansökan snabbare ska kunna avvisas. Dessutom föreslås skärpta regler för anhöriginvandring och åldersbedömningar av ensamkommande. Liksom ökade krav på att den sökande ska kunna identifiera sig.
Partieldaren Ebba Busch Thor och partiet har onekligen ett par poänger i sitt förslag som placerar partiet på den sannolikt stramaste positionen i frågan. Sverige har under en längre tid fört en ogenomtänkt migrationspolitik. Generösa möjligheter att få asyl i kombination med en genomusel integrationspolitik, obefintlig bostadsmarknad och höga trösklar in på arbetsmarknaden har förstärkt och cementerat utanförskapet. Samtidigt som Sverige har ett medmänskligt ansvar för att hjälpa de som flyr från krig och förföljelse har vi ett ansvar för de som vi redan tagit emot och för de som redan bor i Sverige.
Exakt hur diskussionen gått inom regeringen innan beslutet om gränskontroller togs får vi sannolikt veta tids nog. Helt säkert är att det som Löfven och inrikesminister Anders Ygeman presenterade under onsdagskvällen är mycket långt från den politik Miljöpartiet säger sig representera. MP vill ha öppna gränser för alla som vill och har i den frågan fullt medhåll av kamraterna i Vänsterpartiet.
Stefan Löfven som är beroende av dessa två partier för sitt regeringsdunderlag har i logisk ordning inte velat gå på tvärs med dem i frågan. Därmed är statsminister Löfven också den som fört Sverige till den punkt vi befinner oss i dag. Där det som var politiskt omöjligt och oönskat under gårdagen är absolut nödvändigt i dag. Detta är bara början på regeringens plågsamma vandring från den position den befinner sig nu.