Lagom till partiets landsdagar står Sverigedemokraterna i centrum för den politiska debatten och Jimmie Åkesson tar chansen att göra diverse tveksamma utspel. Förutom ett försök att kartlägga muslimers åsiker (hur då?), vill Åkesson också använda Försvarsmaktens personal för att avhjälpa flyktingkrisen, också det utan att vidare detaljer presenteras.
Är detta seriöst?
Det låter kanske inte så farligt, men kan vara det eftersom Sverigedemokraterna i princip vill stänga gränserna. Förbereder sig Åkesson för hårdför avvisning, genomförd av svenska soldater?
Åkesson vill också hjälpa Frankrike militärt i kampen mot terrorismen, eftersom det handlar om att försvara ”hela den västerländska civilisationen”.
För allt i världen, fast hur kan det i så fall komma sig att Sverigedemokraterna under andra omständigheter skyr såväl Nato som EU?
Det hela luktar populism i båda ändar.
Gårdagens allvarligaste nyhet i försvarsfrågor bjöd dock Sveriges Radio på. Enligt Ekoredaktionen väcker förslaget om ett så kallat demokratikriterium i vapenexportfrågor oro. Säkerhets- och försvarsföretagens generalsekreterare Robert Limmergård fruktar att det leder till konkurrensnackdelar för svenska företag. Samarbeten med utländska företag försvåras och i förlängningen kan tillverkning och forskning flytta utomlands.
Låt oss vara realistiska. Ett i många fall svårtolkat demokratikriterium kommer i praktiken inte att gynna kämpande demokrater någonstans, däremot riskerar det att slå hårt mot svenska företag som exempelvis Saab i Linköping. Hur många arbetstillfällen ska försvinna innan ”fredsvännerna” är nöjda? Och vad innebär inte detta för Försvarsmakten, i en situation där terroristhotet ökar och Ryssland uppträder allt mer aggressivt på andra sidan Östersjön?
Sverige behöver sin försvarsindustri och ökad export leder till att kostnaderna för nya system fördelas jämnare – med lägre kostnader för det svenska försvaret som följd. Låt oss slå vakt om detta.