Otyget att i ungefär en månads tid dagligen släppa oftast små, små bitar av budgeten är något vi lär få leva med. Möjligen skulle presskåren kunna komma överens om ett visst moratorium, ingen rapporteringar om budgetnyheter som understiger 500 miljoner kronor. Det skulle i vart fall få bukt med de värsta pressmeddelandesatsningarna.
Att budgeten skulle bli särskilt lyckad var förstås inte väntat. Januaripartierna kan inte samarbeta, har olika politiska mål och har dessutom lånat ihop en gigantisk summa för att göra alla nöjda. Presentationen visar dock hur djupt rädslan för väljarna är i Centerpartiet och Liberalerna efter sveket mot borgerligheten.
Detta blev kanske tydligast när skattesänkningarna skulle presenteras. Budskapet var att Alliansens politik lever i januaribudgeten. Och om man har en väldigt ytlig inställning till politik kan det ju se ut så. Vad kan vara mer alliansartat än skattesänkningar på arbete? Tja, det skulle väl vara samtidiga höjningar av bidrag vilket är vad C, L, MP och S gör nu.
Jobbskatteavdragen är konstruerade för att enbart sänka skatten på arbete och ingenting annat. Det var en skattelagstiftning med moralisk grund. Den som arbetar har rätt att behålla mer av frukterna av detta arbete än tidigare. Även om Alliansen under de senare åren mest skulle tala om arbete som en integrationsåtgärd vann den valet 2006 genom att vända sig till överbeskattade förvärvsarbetare.
Ett evigt problem i Sverige är att skillnaden mellan att arbeta och att leva på offentliga allmosor är för liten. Det underminerar arbetsmoralen och minskar tilliten i samhället och minskar empatin mellan dem som är inne på arbetsmarknaden och dem som står utanför. Mycket kan sägas om Alliansens politik, men den grundades av politiker som var överens om det är moraliskt rätt att arbeta och att det måste uppmuntras av staten.
Det som däremot verkligen har levt kvar från allianstiden är de liberala partiernas tilltro till vad som kan åstadkommas genom sänkta arbetsgivaravgifter för unga. Alliansen införde det 2007 och 2009 och den rödgröna regeringen tog bort sänkningen 2016. Den hade inte åstadkommit mycket och saknades av få utanför C och L.
C och L gör rätt i att rädas väljarnas dom om detta är den borgerliga politik som kan förväntas av januariregeringen. Gillar man detta kan man faktiskt lika gärna rösta på Socialdemokraterna, de gör det bättre. Borgerlig politik med S vid rodret är och förblir en liberal önskedröm.