Som det går att läsa på nt.se riskerar upp till 26 kommunala lekplatser i Norrköping att försvinna, efter att kommunen beslutat att det är upp till de lokala vägföreningarna att driva dem. Vägföreningar som i de flesta fall inte vill driva lekplatserna vidare.
Något de gör rätt i.
Frågan om lekplatserna handlar om såväl ekonomi som framför allt ansvarstagande. I det förra fallet handlar det om att vägföreningarna, i händelse av övertagande, måste ansöka om ändrade förrättningar hos lantmäteriverket – för en kostnad upp till 200.000 kronor.
Fast vägföreningarna ska ju kompenseras genom kommunalbidrag. Ansvarsfrågan kommer man däremot inte runt. "Vi anser att det är för mycket begärt av vanliga lekmän, att ansvara för en plats som ska vara säker för barn att vistas på", säger till exempel ordföranden för Åby-Jursla vägförening, Sture Valund.
För med driften kommer ansvaret att hålla lekplatserna i gott skick, kontrolleras varje vecka och säkerhetsbesiktigas precis som fordon. Och om man inte tror sig kunna garantera dessa krav, är det mest ansvarsfulla faktiskt att avstå.
Samtidigt som Kvartetten i allmänhet och Centerpartiet i synnerhet förefaller helt omedgörliga i frågan, påpekar oppositionsrådet Sophia Jarl (M) det orimliga i att försöka påtvinga vägföreningarna ytterligare ansvarsområden, samtidigt som framtiden för samma vägföreningar utreds i enlighet med tidigare överenskommelser. Jarl konstaterar också att det inte finns några juridiska hinder för kommunen att behålla ansvaret för lekplatserna medan utredningen fortgår.
Att lägga ner lekplatser ett valår är förstås ett politiskt självmål som heter duga, i synnerhet kanske för ett parti som Centern, vilket ännu påstår sig vara ett landsbygdsparti. Här finns röster att vinna inte bara för den etablerade politiska oppositionen, utan kanske också för det nya Ytterområdespartiet. Väljarna torde dessutom förstå att problemet inte primärt ligger i vägföreningarnas ovilja att ta över ansvaret för lekplatserna, utan i politisk oförmåga från Kvartettens sida.
Lekplatser vållar lätt upprörda känslor, eftersom alla kan förstå det orimliga i att barn drabbas när vuxna inte kan komma överens. Därtill har frågan betydelse för många orters attraktivitet och det finns rentav en klassaspekt, för om lekplatserna försvinner slår det framför allt mot dem som inte har egen trädgård eller gemensam lekplats i exempelvis en bostadsrättsförening.