Från att ha varit ett oskrivet, och i mångas ögon ganska svagt, kort har Annie Lööf växt till sig i rollen som partiledare. Någon större framgång blev riksdagsvalet visserligen inte, men i många kommuner gick det bättre och därför var det också en självsäker och ganska offensiv Centerledare som mötte gräsrötterna när partiets kommundagar i Norrköping inleddes under gårdagen.
I sitt tal försvarade Lööf december-överenskommelsen och ägnade sig sedan åt de i Centersammanhang närmast obligatoriska miljö- och landsbygdsfrågorna, dock retoriskt välfunnet och med udden riktad i miljöpartistisk riktning. Dagens stora samtalsämne kom sist, nämligen partiets nya integrationspolitik. Efter att först Göran Hägglund och därefter Jan Björklund gjort utspel som uppfattas som krav på en ”hårdare” politik var det alltså Lööfs tur att sätta ned foten.
Det finns viktiga grad-, om än knappast artskillnader mellan utspelen. Eftersom Centerledaren över huvud taget inte vill röra exempelvis förutsättningarna för permanent uppehållstillstånd duger det nog att kalla hennes politik för den mest liberala. Fast inte bara därför. Själva förutsättningarna för en långsiktigt framgångsrik integration är enligt Lööf ett flertal liberala reformer.
Vad sägs till exempel om marknadshyror? Fast i det under gårdagen presenterade manifestet heter det friare hyressättning. Därtill kommer Centerns nya käpphäst flexiblare arbetsrätt – elefanten i rummet som ingen vill se, enligt Lööf. Bostadsbyggandet bör också underlättas.
Det är kloka förslag, som långsiktigt förmodligen kan spela stor roll för att få ut nyanlända snabbare på arbetsmarknaden. Till detta kommer till exempel effektivare svenskundervisning för barn till asylsökande och det förslag som förmodligen väckte flest positiva reaktioner hos tillresta lokalpolitiker i Norrköping: full kompensation från staten för flyktingmottagandet. I dag ställs många små kommuner inför plötsliga och relativt kostsamma utgifter..
Enligt Centerns chefsekonom Martin Ådahl kommer denna kompensation totalt sett ändå inte att kosta staten över miljarden. Över huvud taget går integrationspolitiken att effektivisera kraftigt utan den pengarullning som många fruktat.
Möjligen kan detta också sätta migrationspolitiken i stort i annat ljus. Om nu inte beräkningarna är överoptimistiska.
Och om flyktingströmmarna till Sverige inte fortsätter uppåt. Genom kriget i Syrien och Irak finns tyvärr risk för detta.