(L)iten båt på stormigt hav får ny kapten

Vid riksdagsvalet 2002 slog Folkpartiet rekord när 13,4 procent av väljarna valde liberalismen. Det europeiska samarbetet frodades och inga stora krig syntes på horisonten. Visst saknar vi den tiden?

Tyvärr är väderleksprognosen är alltjämt dålig och Mohamsson förtjänar all lycka till på seglatsen.

Tyvärr är väderleksprognosen är alltjämt dålig och Mohamsson förtjänar all lycka till på seglatsen.

Foto: Pontus Lundahl/TT

Ledare2025-06-19 15:00
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.

I dag valdes partisekreteraren Simona Mohamsson till ny partiledare för Liberalerna. Mohamsson efterträder Johan Pehrson i ett läge där omvärldens stormar utmanar liberalismens ideologi. Problemen ser inte ut att bedarra i närtid.

Den liberala tanken bygger på individens frihet, marknadsekonomi, demokrati, internationell öppenhet och tolerans mellan människor. Med liberalismen som ledstjärna var gamla Folkpartiet, numera Liberalerna, en förträfflig segelbåt för dagar med vackert väder.

Vid riksdagsvalet 2002 slog Folkpartiet rekord när 13,4 procent av väljarna sällade sig till liberalismen. Och visst saknar vi den tiden? Det europeiska samarbetet frodades och globaliseringen öppnade för nya handels- och affärsmöjligheter. Inga stora krig syntes på horisonten och i hemmahamnen hade den stora våldsvågen ännu inte kommit. Optimismen rådde. Med sol och ljumma vindar var det underbart för väljarna att segla den liberala skutan.

I dag blåser kärvare vindar på världshaven och himlen är mörk. Den ofrihetliga geopolitiken har gjort comeback och globaliseringen rullas tillbaka. Sverige har krig i närområdet och måste kryssa mellan inre och yttre hot. Detta är den stora statens tid. Enorma summor läggs på såväl försvar som på mer eller mindre genomtänkta industrisatsningar. På dessa vatten är det tryggare att segla större (men fulare) färjor än skärgårdskryssare.

Det liberala originalerbjudandet rimmar därför lilla med samtiden, och anpassningsförsöken till tidsandan haltar. De senaste årens påbudsliberala förslag som obligatorisk förskola och begränsad skärmtid har snarare varit ett sänke än en livboj för opinionssiffror som har sjunkit långt under riksdagsspärrens vattenlinje. Förhoppningen är att Mohamsson inte försöker sig på några sådana trassliga knopar nu när hon tar över rodret.

Samtidigt har Sverige mycket att tacka Liberalerna för. Deras klarsyn kring kärnkraften var avgörande för att Tidö-partierna landade rätt i den frågan. Dessutom är det viktigt för Sverige att liberalismens tankar lever kvar i maktens korridorer. Om de försvinner därifrån kommer de snabbt att saknas, och när det mojnar kommer de åter bli sjödugliga.

Tyvärr är väderleksprognosen är alltjämt dålig och Mohamsson förtjänar all lycka till på seglatsen. Hon har goda förutsättningar vårda liberalismens vackra skuta. Kanske förtjänar hon också en stödröst för besväret?