Enligt äldre katolsk teologi var limbo ett sorts mellanläge mellan himmel och helvete (eller snarare skärselden). Inte någon evig pina, men ändå en ganska tröstlös plats.
I så fall ett tillstånd som passar utmärkt på att beskriva den situation Liberalerna – fortfarande med Reidar Svedahl i spetsen – förmått försätta Norrköping i. Nu senast eftersom partiet valt att inte utesluta Svedahl.
Man kan förstå om Svedahl känner sig lättad. Fast därmed fastslår Liberalerna samtidigt en helt ny intressant princip. Nämligen att det går utmärkt att strunta i lokala förtroendeomröstningar.
Nåja, det är ju Liberalernas problem. Vi andra har däremot anledning att fråga sig hur länge kalabaliken kommer att fortgå. Svedahl vill helst dra ett streck över alltsammans och det är förstås praktiskt – för honom. Fast det är inte så politik fungerar.
Såväl kommunstyrelsens ordförande Sophia Jarl (M) som kommunalrådet Eva-Britt Sjöberg (KD) lär fortsätta säga nej till samarbete med Svedahl. I annat fall riskerar de att framstå som lika lealösa som Liberalerna! Lagt kort ligger.
Och därmed är det åter Liberalerna som äger frågan. Vad vill man egentligen åstadkomma? Vill man över huvud taget fortfarande delta i Borgerlig samverkan?