Löfven igen – medan vi väntar på något bättre

Löfven väntas bilda en regering baserad på kvalificerad rödgröna röra.

Lika lustigt som vanligt.

Lika lustigt som vanligt.

Foto: Stefan Jerrevång/TT

Ledare2021-07-06 06:00
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.

Formellt heter det att riksdagen tolererar en regering, så länge det inte finns en absolut riksdagsmajoritet däremot. Hur många som aktivt röstar för statsministerkandidaten är faktiskt av underordnad betydelse. Det är ett språkbruk som passar alldeles utomordentligt för den rådande situationen.

För om nu Stefan Löfven återväljs som statsminister i morgon onsdag, kommer han att vara just tolererad, snarare än uppskattad och vald med en egentlig riksdagsmajoritet bakom sig. Givet mandatfördelningen finns det helt enkelt inte något alternativ.

Det är ganska talande att samma dag som talmannen Andreas Norlén formellt föreslog Löfven som statsminister, väljer Miljöpartiet att krångla. De gröna vill inte gå med på de krav Centerpartiet har ställt för att rösta gult på onsdag, vad gäller bland annat stärkt äganderätt över privat skogsmark.

Lägg märke till att vi skriver "rösta gult", eller på vardagssvenska lägga ned sin röst. Centern tänker alltså inte rösta nej, men inte heller ja – och kräver därtill alltså det som MP nu säger nej till. Ej heller får Vänsterpartiet ha något inflytande när nästa statsbudget ska arbetas fram, vilket V lika ultimativt krävt. Samtidigt som C, alldeles oavsett detta, ämnar lägga fram en alldeles egen budgetmotion.

Det är uppenbart att Löfvens rödgröna block spretar åt minst lika många håll som det finns inblandade partier.

Under måndagens presskonferens konstaterade Norlén att det knappast var optimalt att erbjuda statsministerposten till ett politiskt alternativ som inte självklart kommer att ha riksdagsstöd för sin statsbudget, men att han som talman givet omständigheterna knappast hade något val. Ulf Kristersson har ju redan sonderat möjligheterna, men fann (som väntat) att det saknas ett mandat för en blågul riksdagsmajoritet. Det rödgröna blocket må vara hur rörigt som helst – det kommer ändå att tolereras av riksdagen.

Att det blivit så här beror förstås på att Annie Lööf utnyttjar Centpartiets vågmästarroll på ett destruktivt sätt. Hon säger nej till Kristersson som statsminister – trots de goda sakpolitiska förutsättningarna för ett nygammalt borgerligt samarbete – men säger lika envist nej till en regering som riskerar att bli beroende av Vänsterpartiet.

Fortsättning följer, som det brukar heta.