Livet är en teater, något som märktes när riksmötet öppnade under traditionsenligt högtidliga former. Musikkåren som paraderade utanför riksdagshuset hade dagen till ära skruvat av pikarna på hjälmarna och satt på plymerna som används vid festligare tillfällen. När musiken upphörde för att markera ankomsten av kungen och hans kortege stod talman Urban Ahlin (S) och väntade på riksdagshusets trappa.
För att bryta tystnaden som uppstått säger Ahlin till det väntande pressuppbådet: ”Vi har tur med vädret”.
Efter en stund rullar hovstallets vagnar fram, talmannen fotograferas med kungafamiljen och när gruppen med kungen i spetsen ska gå in genom portarna återupprepar sig Ahlin. ”Vi har tur med vädret.”
I ceremonier av den här typen blir rollerna tydliga och avgörande. Etikettens rangordning gör arrangemanget enklare och bestämmer exempelvis i vilken ordning personerna ska gå.
När statsminister Stefan Löfven (S) sedan läser upp regeringsförklaringen verkar det emellertid som att han inte är bekväm i den roll han har fått i den politiska teatern. Missförstå det inte, Löfven är nog mycket nöjd med att vara huvudperson men manuset och omvärlden som rollen måste förhålla sig till verkar inte falla honom i smaken.
En ledtråd till var han egentligen vill vara ges i ett parti av regeringsförklaringen, det är när Löfven framför hur han vill att berättelsen om honom ska vara. ”Från det att jag var svetsare och gick på kvällsseminarier i Örnsköldsvik till att jag som statsminister representerar Sverige vid World Economic Forum i Davos, har jag följt den ekonomiska debatten.”
Och i regeringsförklaringen märks det att det är frågorna som avhandlas i Davos som statsminister Löfven helst vill tala om. Som ekonomi, industri, energi, skog, kunskapslyft, globala utmaningar och exportstrategier. Frågor han dessutom har med sig sedan tiden inom IF Metall.
Det globala toppmötet i Davos, där framtidens utmaningar diskuteras mellan företagsledare och politiker, verkar vara viktigt för Löfven.
När regeringen presenterade nyindustrialiseringsstrategin i januari i år sammanföll det med att Löfven var i Davos och kunde berätta om det i alpbyn. Strategin var också klart inspirerad av årets tema för Davosmötet, orden var desamma.
Att Stefan Löfvens regeringsförklaring var ovanligt tunn kan bero på att han egentligen vill tala om något helt annat än de stora utmaningar som landet nu står inför. Statsministern målar i talet upp en ljus bild av Sverige, även om han inte utelämnar problemen. Dock saknas lösningar.
Löfvens framtidsvision verkar vara formad av en längtan tillbaka till 1950–talet och visionerna om den kommande fjärde industriella revolutionen som uppstår när den digitala tekniken utvecklas. Brukssamhället möter intelligenta robotar och samhället står inför stora förändringar. Kunskap blir allt viktigare.
Men verklighetens bojor håller fast Löfven. I stället för att kunna tala om skogens gröna guld måste statsministern förhålla sig till migrationskrisen och poliskrisen – problem han saknar plan för och duckar. En hantering som riskerar att bli förödande.
När Stefan Löfven läser upp regeringsförklaringen avkrävs han svar i frågor han troligen inte vill tala om. Löfven vill nog hellre vara i Davos.
I alla fall kan han trösta sig med att de hade tur med vädret i Stockholm.