När det kommer till politik, är Annie Lööf lite grand som ett barn vilket inte vill lära sig reglerna. Det hjälper inte när vuxna påpekar är schack är roligt, men att bönderna inte får hoppa över pjäser, tornen inte får röra sig diagonalt och kungen bara får gå ett steg i taget. Det hjälper inte, eftersom barnet – som annars har ett påfallande taktiskt sinnelag – helt enkelt inte vill acceptera alla ”tråkiga” regler.
Till sist tröttnar både vuxna och andra barn. Det är helt enkelt inte roligt att spela med den lika notoriska som frejdiga regelbrytaren.
Och just där befinner vi oss just nu, när talmannen Andreas Norlén – klassens magister – trots allt gett Lööf chansen att en sista gång få visa vilka politiska schackregler hon lärt sig, trots att både de andra partiledarna och allmänheten börjar tröttna. Hon ska få sondera möjligheterna att bilda regering, låt vara inte nödvändigtvis med sig själv som statsminister.
Inget fel i det – Centerpartiet har ju en central roll i riksdagen. Men nu är det så att Lööf har svårt att förstå varför de politiska pjäserna inte rör sig som hon vill. Hon har dessutom svårt med den politiska impulskontrollen och vägrar ta ett nej för vad det är. Helt enkelt ett nej.
Sålunda accepterar inte Lööf att Stefan Löfven säger nej till att stödja en borgerlig regering. Hon verkar inte förstå att moderater och miljöpartister helst inte vill ha med varandra att göra – och att en sorts borgerlig fempartiregering ändå inte räcker för riksdagsmajoritet. Hon vägrar godta varje borgerlig regering som teoretiskt sett skulle bli beroende av Sverigedemokraterna – och har därför till och med röstat ned Ulf Kristersson som statsministerkandidat i riksdagen. Kanske inser hon inte heller att ingen annan vill ha en mittenministär med C, L och MP. Hon förefaller dessutom inte beredd att sätta sig i en regering med Löfven, eller ens ge sitt stöd åt en sådan ministär.
Fast relationen mellan Lööf och Löfven är en smula komplicerad, så det är möjligt att hon faller till föga till sist i alla fall. Eller att hon faktiskt tar sitt förnuft till fånga och ändrar sig om Kristersson. Det är nämligen dessa möjligheter som återstår, om man förstår hur de politiska pjäserna rör sig.
Annars får det bli extra val, även om riksdagen för ordningens skull måste rösta om statsministerkandidat tre gånger till. Vi får väl se vad väljarna säger i ett sådant riksdagsval, nu när Lööf till sist faktiskt fått som hon vill och getts chansen att på egen hand sondera regeringsalternativen.