I fredags stod det klart att LO inte kommer att lösa krisen åt statsminister Stefan Löfven (S). Räkna dock med att fackorganisation har varit utsatt för ett hårt tryck från partiet. Den organisatoriska sammanblandningen gör att varken S eller LO rår helt över sitt eget öde. Så länge man har marscherat någorlunda i takt har det inte varit ett problem.
Nu har dock S genomfört en politisk omläggning genom att häkta av Vänsterpartiet och ta Centerpartiet och Liberalerna under sina vingar. Förvandlingen gick över en natt och delar av partiet släpar fortfarande efter. LO, däremot, har inte rättat kartan efter den nya kompassriktningen alls utan gör allt i sin makt för att tala om att den inte heller kommer att göra det.
Stridsviljan i LO är påtaglig. Flera förbund är förhållandevis öppna med att de inte kommer att acceptera den typ av förändringar som krävs. Är detta vad som krävs för att upprätthålla kopplingen till S är flera förbund inne på att hellre kapa banden. Detta stärker också V:s vilja att fälla regeringen och plocka extra poäng från facken.
Den lösning som har presenterats, att använda kompromissen som Svenskt Näringsliv och PTK enades om i fredags som modell för en något mer lättsmält lagstiftning, lär inte fungera. LO:s styrelse har enhälligt sagt nej till förslaget.
Stefan Löfven har inget mandat från partiet att riskera banden till LO. Det kan sägas vara i båda parters intresse på sikt, men ingen av dem delar den analysen. Lösningen ligger i att hitta ett sätt att hantera Centerpartiet.
Om Löfven kan mildra förlaget så pass att LO kan svälja det även om det är beskt kan han nog rida ut stormen. De borgerliga partierna kan kritisera regeringen för att inte klara av att göra vad som behövs men kan ändå vara beredda att C kan gå till skenbar storms över att inte ha fått vad partiet har lovats. V kan stämma in för att visa sin solidaritet med LO. Regeringen kan fällas.
Regeringen kommer också kunna återvända. V kan utan att blinka att ge som minst passivt stöd till den med hänvisning till att Sverige inte ska ha en fascistisk högerregering. Och C lär göra samma sak. Därtill kan man hänvisa till att Löfven gjort vad han kan för att leva upp till det tidigare avtalet.
Allt som krävs är att Löfven kan förmå LO att ta ett halvt steg mot näringslivet. Det kan tyckas märkligt att först rösta bort regeringen för att sedan rösta tillbaka den. Å andra sidan var det precis vad C gjorde efter valet.