Assistanskrisen är ett resultat av politiska beslut. Under det senaste året har omkring 1 000 personer som tidigare har haft beviljade assistansinsatser för LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) blivit av med dessa eller fått dem kraftigt försämrade. Tanken med LSS är att personer med särskilda handikapp och sjukdomar ska kunna leva ett så drägligt liv som möjligt och inte behöva placeras på institution för att överleva.
Enligt en dom från högsta förvaltningsdomstolen utgör inte längre andning och sondmatning grundläggande behov, hur bisarrt det än kan låta. Denna dom är numera vägledande när det kommer till Försäkringskassans bedömningar och är en anledning till att alltfler nekas assistans. Att få sitt assistansbehov omprövat med de nya reglerna är en stor skräck för många, bara 13 procent av de som sökte assistans 2017 fick sin ansökan beviljad.
För att få statlig rätt till assistans beviljad av Försäkringskassan krävs det att den sökande har minst 20 timmar grundläggande behov i veckan. Många har behov av just andningshjälp och sondmatning – men eftersom dessa två hjälpbehov inte bedöms som grundläggande behov når många inte längre upp till de avgörande 20 timmarna och blir således helt utan statlig assistans. Istället sätts förhoppningen till landets kommuner, varav många redan har en ansträngd ekonomi och inte kan förväntas axla Försäkringskassans uppdrag. Resultatet av detta blir att anhöriga – om dessa finns – får träda in och ta hand om den behövande, ofta utan någon ekonomisk ersättning. Vissa är så sjuka att de behöver hjälp alla dygnets timmar. Att säga att det är en ohållbar situation är en underdrift.
Statsrådet Åsa Regnér (S) som är ansvarig minister pekar ofta på domen som den huvudsakliga anledningen till att många förlorar sin assistans. Det är inte hela sanningen. Under den ekonomiska belastningen i samband med flyktingkrisen 2015 sa finansminister Magdalena Andersson (S) att pengar bland annat skulle behövas sparas in på personlig assistans. Samma år gav regeringen Försäkringskassan i uppdrag att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen och Försäkringskassan har agerat därefter.
Som alla andra välfärdstjänster är assistans också ett område som utsätts för fusk och bedrägerier. Enligt en ny utredning uppgår fuskandet till uppemot två miljarder kronor årligen. Det är en hiskelig summa pengar och måste givetvis motarbetas och fuskandet ska beivras hårt. Försäkringskassan vill bland annat kunna ta till tvångsåtgärder och kunna kräva pengarna tillbaka från oseriösa assistansbolag. Det är rimliga åtgärder.
I Sverige – som har ett av världens högsta skattetryck – ska man inte behöva spara in på assistans, vilket om något tillhör välfärdens kärna. Jaga och straffa fuskarna, men försök inte hämta hem eventuella kostnadsökningar på de som faktiskt behöver hjälp.