Sverigedemokraterna väcker frågan om misstroendeförklaring mot justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S) och får stöd av de borgerliga partierna, undantaget (sannolikt) Centerpartiet. Man kan hävda att det är rätt beslut under fel omständigheter – givet framför allt kriget i Ukraina och den svenska Nato-ansökan.
Samtidigt vore det bra illa om Sveriges väl och ve hänger på en så misslyckad minister som Johansson! Dessutom kommer varken kriget eller den svenska Nato-ansökan att kunna avfärdas från den politiska dagordningen på länge än. Demokratin kan inte ta paus och det finns goda skäl att ge Johansson sparken.
Magdalena Andersson vet emellertid konsten att höja insatserna vid det politiska spelbordet och deklarerar raskt att avsätts Johansson, ja då avgår hon som statsminister. Det kan faktiskt krångla till saker en hel del, eftersom den politiska vilden Amineh Kakabaveh sitter på det 175:e mandat som tillsammans med KD, L, M och SD räcker för riksdagsmajoritet i misstroendevoteringen. Kakabaveh motsätter sig alla eftergifter gentemot Turkiet, även om det skulle försvåra Sveriges Nato-ansökan, och det kan vara vad hon fortsatt kräver av Andersson för sitt stöd.
Fast även om hon inte röstar för misstroendeförklaring kan Johansson få en majoritet emot sig – om Centern alltså sällar sig till de andra borgerliga partierna och SD. Centerledningen svävar som vanligt på målet och Annie Lööf älskar att leka vågmästare. Fast i det här läget kommer hon nog att ge Socialdemokraterna sitt fortsatta stöd. Senast i veckan konstaterade vi att Centerpartiet svängt 180 grader inom försvarspolitiken och nu plötsligt står bakom regeringen. Misstroendeomröstningen kan bli ytterligare en möjlighet för Lööf att påvisa sin solidaritet med Andersson, fast hon vill förstås ha något i utbyte.
Och alla denna kalabalik på grund av Johanssons misskötsel under åtta år, för det är förstås vad frågan egentligen handlar om. I ett land med så skenande brottslighet hade vilken justitieminister som helst fått avgå, men den arrogante Johansson har fått sitta kvar. Han har vid flera tillfällen kritiserats av konstitutionsutskottet, senast under torsdagen. Det i sig borde räcka för statsministern att sparka sin justitieminister.
Hon riskerar inte ens någonting, eftersom Johansson är så impopulär bland många vanliga väljare. Själv är hon däremot populär och riskerar faktiskt mycket mer genom att göra justitieministerns eventuella framtid i ministären till en kabinettsfråga.