Här ska alla kunna känna sig trygga.
Skottlossning på allmän plats hör numera till vardagen i Sverige. Även riktigt allvarliga händelser – som skottlossningen inne på Mirum galleria – blir inte nödvändigtvis längre stora riksnyheter. Åtminstone inte så länge ingen dör.
Det enda goda med just den här historien är förstås att brottsoffret överlevde. Ändå tvingas vi konstatera att våldsspiralen nu dras åt ett varv till. Inte första gången i Sverige visserligen, men inte ens på gallerior under normala öppettider kan allmänheten känna sig helt säker på att slippa den terror som våldsutövningen skapar.
För det är faktiskt terror vi talar om. Inte för dess egen skull och sällan med några politiska mål, men ändå något som skapar oro. För visst, de flesta gör nog en helt normal bedömning och landar i den fullt rimliga slutsatsen att risken för gemene man att utsättas för skottlossning är och förblir mycket liten. Även om det som bekant finns något som heter förlupna kulor.
Terrorn ligger emellertid på ett annat plan. Att man ens ska behöva ställa sig frågan om det är tryggt att gå till en galleria. Eller något som ligger i bakhuvudet och ibland kan göra sig påmint.
I förlängningen riskerar förtroendet för såväl det omgivande samhället som rättsväsendet att skadas. Rätt eller fel har Hageby redan inte det bästa rykte. Och för Mirum galleria är det inträffade en potentiell katastrof. Man riskerar åtminstone att förlora många av dem som i dag tar bilen för att handla i gallerian. Då finns det alternativ i form av andra köpcentra i Norrköping.
Mycket hänger på om måndagens skottlossning blir en isolerad händelse, eller om det följer liknande våldsdåd. Inte nödvändigtvis inne på gallerian, i dess närhet kan räcka för att bilden av ett inte bara problemdrabbat, utan också farligt område sprider sig.
I sammanhanget får vi inte glömma att Mirum galleria faktiskt fyller en viktig integrationsroll. Det är bra att människor från andra delar av staden åker dit. Man ska inte underskatta betydelsen av allmän mötesplats, även om det för många först och främst handlar om att besöka livsmedelsaffärer eller butiker.
Händelsen påvisar också det förvisso svårlösta behovet av mer eller mindre permanent polisiär närvaro på offentliga platser. När det handlar om ordningsstörningar, missbruk eller våldsamt uppträdande i största allmänhet kommer man långt med ordningsvakter, ja till och med väktare. Men när det kommer till risk för skottlossning är det bara polisen som duger.